Krönika i Norra Halland, 4 mars 2018
Jag måste få gnälla av mig lite. De senaste veckorna har det varit mycket OS i vårt hem. Det har varit inspirerande att få ta del av atleternas kampvilja och entusiasm. Och våra svenska olympier gav oss naturligtvis många glädjerika stunder framför tv:n. Det fanns dock andra tv-stunder som inte var lika inspirerande. Snarare frustrerande.
Är det bara jag, eller la du också märke till något obehagligt i reklampauserna? De var totalt dominerade av spelreklam. Under ett par reklamavbrott gjorde jag en enkel huvudräkning: 75 procent utgjorde spelreklam. Och samtliga annonsörer lockade med falska budskap om lyckorus: Spela på Sveriges skönaste kasino, få en gratis gåva, garanterad vinst, perfekta sättet att koppla av på, sätt in 100 kronor och få 500 kronor att spela för – och få en pizza levererad till dörren.
Vinst? Avkoppling? Pizza!?! ”Hur dumma tror de att vi är?” mumlar jag för mig själv i soffan. Alla vet att det alltid är huset som vinner. Och hur avkopplande är hotet från en skuldfälla? Ja, ja, kanske en pizza kan lindra ångesten?
OS var ett extremfall, jag vet, men den allmänna statistiken är ändå oroväckande. För fyra år sedan var andelen tv-reklam från spelbolagen 4 procent. I år är den 10 procent, i vissa kanaler 20 procent. Totalt är reklamen värd omkring 5,5 miljarder kronor. Mycket pengar? Ja, men inget i jämförelse med de 22 miljarder spelbolagen drar in.
Okej, men är detta egentligen ett så stort problem? Svaret är pinsamt tydligt: Ja! Därför att det görs stora affärer på bekostnad av människoliv. Faktum är att hälften av alla intäkter kommer från spelare med missbruk. Detta vet spelbolagen om. Detta vet tv-bolagen om. Detta vet staten om. Och ändå sker inga åtgärder.
Omkring 2 procent av befolkningen har spelproblem. 31 000 personer lider av allvarligt spelmissbruk. Men det är fler som drabbas. Ungefär 170 000 anhöriga, varav hälften barn, delar hushåll med någon med missbruk. Vilka konsekvenser får inte det? Ekonomiska problem, stress, depression, förlust av arbete, splittrade familjer, skilsmässa. I värsta fall självmord. Visste du att tankar om självmord och fullbordade självmord är mycket vanligare bland spelare än bland narkomaner och alkoholister? Verkligheten är långt ifrån de utlovade ”sköna” stunderna vid nätcasinot med en pizza i handen.
Så vad är det jag vill? Jag vet inte säkert. Jag är principiellt mot förbud; människans handlingsfrihet är viktig för mig. Men frågan måste ändå ställas: Hur kan man leka med människoliv på detta sätt? Hur mycket pengar är ett liv värt egentligen? Vi har hur mycket förbud som helst i vårt samhälle som ämnar skydda individen. Men här, när liv faktiskt bokstavligen står på spel, är det ingen som säger något – inte ens när OS-sändningarna förvandlas till reklampelare för nätcasinon och pokerrum.
Det är inte okej, helt enkel. Det är kanske det jag vill: att vi är fler som står upp och säger ifrån.
Vi pratar faktiskt om människoliv.
A Good Life 