Skip to content

Livets tårar

June 19, 2014

Krönika i Norra Halland, 19 juni 2014
(Bilder nedan)

Det är mycket känslor så här års. Luften vibrerar av glädje och förväntningar, inte minst på grund av att Kungsbackas alla skolor har släppt ut sina elever på grönbete. Och från de bullriga lastbilsflaken sjöng exalterade ungdomar om studentens lyckliga dag.

En av dessa studenter var min brorson. När jag kramade om honom rusade minnesbilden fram av ett spädbarn med livshotande andningsproblem. Genom ett hål i kuvösen hade jag rört vid barnets lilla hand. På andra sidan stod hans far. Och tillsammans hade vi bett en bön för pojkens liv. Nu, nitton år senare, med toppbetyg från Aranäs, stod han omringad av en stolt familj, redo att erövra världen. Det var många tårar av glädje.

Sedan det här med skolavslutningar, hur mycket man än försöker så går det inte att svälja ner klumpen som traditionsenligt sätter sig i halsen. Barn som strålar, sånger med budskap om hopp och kärlek, rektorns rörande tal. Det är lönlöst att kämpa emot. Denna gång fick jag dessutom en stark känsla för alla lärare som arbetar, kropp och själ, för att lyfta våra barn till deras högsta potential. Att lärarna är underbetalda är ingen underdrift. Så från början till slut, många tårar av tacksamhet.

Ett par dagar senare cyklade jag Vätternrundan med broder Richard och Sveriges mest fantastiska cykelteam, Team Magnus. Vad starten informerade speakern att Richard och hans fru Louise skulle cykla tillsammans. Alla i teamet skrattade så högt att tårarna nästan sprutade. Det bjöd jag gärna på.

Med den glädjeinjektionen cyklade vi iväg. I rasande fart passerade vi Jönköping efter 10 mil. Men där händer det. Min mage kollapsar totalt och jag får släppa klungan. Jag kämpar dock vidare i ytterligare 7 mil innan jag kliver av cykeln. För då gråter jag av smärta.

Under mitt återhämtande låg jag ofta i soffan och tittade på fotbolls VM. Tala om ett sammelsurium av känslor: tårar av gemenskap, smärta, stolthet, sorg och lycka. Där har vi allt under ett tak. Det är nog därför jag älskar dessa evenemang så mycket, för de lämnar ingen oberörd.

Och på tal om att beröra, tack Norra Halland för ert gripande reportage om de romska tiggarna i Kungsbacka. Det var på tiden att någon knäckte många av de felaktiga myter som tar allt fastare mark omkring oss. Dessa personers tårar är äkta. De behöver inte fler som dömer dem – bara fler som hjälper.

Denna midsommarhelg kommer till och med himlarna stundtals att gråta. Men det är okej. Vi är vana. Och egentligen, är inte svensk midsommar precis som livet borde vara: ömsom sol, ömsom regn. Sol och regn, som Yin och Yang, hör ihop. Vi kan vara lyckliga ändå denna helg. För vi vet att för varje regndroppe som faller blir solljuset som följer så mycket skönare.

Varma midsommarkramar, Louis (Angelicas man, inte Richards fru)

 

2014-06-05 19.40.40

Grattis till Christopher Herrey som tar studenten!

 

2014-06-11 10.41.04

Grattis till Clara som gått ut 1:an. Här med underbara fröken Carina.

 

2014-06-14 04.43.13

Starten på Vätternrundan med fru och herr Herrey. 😉

 

2014-06-14 16.53.56

Här är några av hjältarna som tog sig i mål.

Advertisements
2 Comments leave one →
  1. August 9, 2014 12:17

    Hej! Du och dina bröder var mina ungdoms idoler när jag växte upp på de
    Glada 80 talet. Jag blev så överraskad att ni har flyttat till min hemstad Kungsbacka! Susanne

Trackbacks

  1. Livets tårar | Mormonlady & Friends

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: