Det är tufft att vara snäll

Vad är det högsta målet en förälder har för sina barn? Vad är det man vill att de ska uppnå i livet? Vilka lärdomar ska de helst omfamna och tillämpa? Naturligtvis önskar vi att barnen ska växa upp och bli framgångsrika och ansvarstagande, att de ska finna sin livs kärlek och förhoppningsvis ge oss en hel koloni med vackra barnbarn.

Men uppriktigt, vad de än väljer att göra i livet så finns det dock ett mål som står högst på listan: att de lär sig vara snälla mot alla människor. Som den store läromästaren sa: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra er, det skall ni också göra dem.”

Men kan man lära någon att vara snäll? Är godhet något man kan öva fram? Speciellt i den uppväxande ”ha-generation”, som jag kallar den, hur kan man vända deras tagande till givande?

Å ena sidan lever vi i den mest spännande av tider. Å andra sidan är det svåra tider för våra unga. Det är svårt för att det är för lätt. Va? Ja, paradoxalt nog är det svårare än någonsin för den uppväxande generationen, just för att den har det för lätt. Samhällets budskap till dina och mina barn är: ta så mycket du kan, men ansträng dig så lite som möjligt.

Vad är det för fel med det? Felet är att budskapet sänder ut missriktade signaler. Det lär våra barn att hårt arbete och engagemang är omodernt och att det är lättare att ta sig fram i livet om man kliver på andra. Lycka, det kan bara uppnås om du sätter dig själv i centrum.

Jag sänder en vildsint protest mot det budskapet. Ingen skatt i världen eller personlig make-over kommer någonsin kunna köpa oss lycka. För när allt är sagt och köpt, då känner vi fortfarande att vi saknar något. Jag tror mer på det Albert Einstein sa: ”Endast ett liv som levs för andra är värt att leva.” För det är först när vi ser och behandlar andra i enlighet med deras sanna mänskliga värde som vi då förstår vårt eget värde. Och ur den insikten föds den bestående lyckan.

Återigen till frågan, kan man då lära sina barn att bli snälla? Svaret är ja. Men – och det är det viktigt men – bara om man börjar med sig själv. För snällhet föder välvilja. Exemplets makt är stort. Och vi föräldrar har all makt i vår hand. Om vi bara börjar ta små steg, med vänliga och respektfulla ord i vårt hem, vilken stor skillnad det skulle göra.

”Om du inte kan säga något snällt, så säg ingenting alls.” Det var mor Kanins råd till sin son Stampe i filmen Bambi. Tänk så enkelt, men ändå så svårt. Denna levnadsregel står förmodligen högst på etikens alla listor, ändå fnyser vi ofta åt den – som om snällhet vore synonymt med svaghet, godhet antonymt med coolhet.

Men nu är det dags att ändra på det. Idag börjar vi ett nytt upprop:

Det är tufft att vara snäll.
Det är coolt att vara god.
Det är fräckt att vara trevlig.
Det är starkt att undvika skvaller.
Det är populärt att hjälpa andra.
Det är ballt att ge komplimanger.
Det är hippt att vara empatisk.
Det är grymt att förhindra mobbning.
Det är positivt att vara optimist.
Det är häftigt att kunna förlåta.
Det är strongt att kontrollera ett dåligt temperament.
Det är framgång att se och lyfta den utstötte.
Det är fett nice att visa medkänsla.

Vi vuxna måste visa att det är ”inne” att vara snäll. Och som sagt, hur ska den uppväxande generationen tro på det om vi inte visar vägen först. Om du är som jag har du säkert också en del saker att jobba på. Vi kan hjälpas åt. Vi kan börja tillsammans. Idag.

Vem är med mig?