Skip to content

Hjärtebarnet

June 28, 2013

Krönika i Norra Halland, 28 juni 2013

Johannes sitter med sina klasskamrater på 9:ans skolavslutning och lyssnar till rektorns tal. Alla strålar de, barnen som vuxit upp och som nu står vid porten till vuxenvärlden. De liknar unga kungar och drottningar, redo att gå ut och erövra världen.

Plötslig vänder sig Johannes om och ler mot mig. Men det är inget vanligt leende. Han lyser med hela sin kropp. Jag tar snabbt upp kameran och förevigar ögonblicket. Hans blick säger tusen ord. Ser du, pappa, jag klarade det! Nu kan inget stoppa mig! Samtidigt som jag håller på att spricka av stolthet rusar minnena tillbaka genom alla hans livsår, tillbaka till början.

Han var vårt första barn, efterlängtad och älskad innan han kom till oss. Men han föddes med ett hjärtfel och skulle dö, hade läkaren sagt, om han inte opererades omgående. Operationen blev en plåga för oss. Den skulle egentligen bara ta tre timmar, men först efter sex timmar dök kirurgen upp med den första rapporten. Själva ingreppet hade gått bra, men det hade uppstått en oväntad blödning efteråt.

Kirurgen fortsatte sitt arbetet och återkom sedan flera gånger under dagen med samma dåliga rapport. Den sista gången hade det gått elva timmar från operationsstart. Och nu såg han trött och uppgiven ut. Han förklarade att om han inte kunde få ett omedelbart slut på blödningen så fanns det inget mer han kunde göra för vår son.

När han lämnade oss frågade jag Angelica: ”Vill du bli mor till ett hjärtebarn?”

”Vad menar du?” svarade hon genom tårarna.

”Jag menar, vill du verkligen vara hans mamma? Att han ska klara detta? Att du ska få ha honom hos dig?”

”Ja, det är klart jag vill!” sa hon förtvivlat.

”Då finns det bara en sak vi kan göra. Bara ett hopp kvar.” Jag tog henne i handen och tillsammans knäböjde vi på golvet. Vi hade aldrig begärt något av Gud tidigare, men denna gången bad vi till honom av hela vår själ.

Vi är redo att vara hans föräldrar. Men då måste du rädda honom. Bara du kan göra det. Snälla… stoppa blödningen nu! Stoppa blödningen nu!

Tio minuter senare kom kurirgen tillbaka. Denna gång sken han som en sol. ”Jag vet inte hur det skedde, men blödningen upphörde precis.”

Med fuktiga ögon blinkar jag till och kommer tillbaka till nuet. Men vi vet, tänker jag, när jag i ödmjuk tacksamhet tittar på min son igen. Jag ser inte bara en stilig ung kung. Jag ser också ett stort miraklet – vårt hjärtebarn.

IMG_0157

5 Comments leave one →
  1. Reza permalink
    June 29, 2013 10:27

    Fantastiskt. Härligt att läsa.

  2. Susanne permalink
    June 29, 2013 09:42

    Så vackert skrivet! Jag sitter med tårar i ögonen och bara ler. All lycka till er alla i framtiden!

  3. Eva-Lotta permalink
    June 28, 2013 21:51

    Han är så fin! Tänk vad tiden går! Igår tittade jag på Youtube, på klipp där du bara var ett par år äldre🙂

  4. Janita permalink
    June 28, 2013 20:06

    Og Johannes er en utrolig heldig gutt som har sånne foreldre som dere! Han er virkelig et under og ja verden ligger for hans føtter klar til å erobres !

  5. Lotte permalink
    June 28, 2013 19:12

    Kære Louis. Livet er forunderligt! Din historie bekræfter både menneskets styrke og sårbarhed. Fortællingen om Johannes rørte mig dybt, og jeres kærlighed til ham skinner tydeligt igennem. Johannes lyser af livsmod og taknemlighed, og jeg ønsker ham det bedste på livets vej. Hilsner fra Lotte

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: