Skip to content

The (un)pleasant truths of children

April 25, 2012

Skriv gärna i kommentarsfältet nedan om någon intressant och rolig “sanning” som dina barn kom på. Alltid kul att läsa andras erfarenheter...

BARNENS (O)BEHAGLIGA SANNINGAR
Krönika i Norra Halland, 27 april 2012

Som förälder missar man ibland att skriva ner alla de där spontana, gulliga och stundtals galna kommentarer som barnen slänger ur sig. Vi tror att vi aldrig kommer att glömma, men tiden gör ofta narr av oss och säger: Du kanske är en person med goda minnen, men vad hjälper det om du har dåligt minne? Ett gott råd till oss alla, med andra ord, är att föra en minnesbok av något slag. Den bli en ovärderlig skatt i framtiden.

Den boken kommer innehålla många sanningar, sådana jag gillar, sådana som kommer ”av barn och dårar”. Visserligen kan dessa sanningar vara obekväma att höra, i synnerhet om de skulle komma från en vuxen, men när de hörs ur ett barns mun är det annorlunda: sanningen blir roligare och perspektivet större. Jag ska ge två exempel på vad jag menar.

Efter påsken kunde jag dra slutsatsen att jag kanske hade njutit lite för mycket av det goda på matbordet (eller så hade påskharen spelat ett spratt och sytt in knapparna på byxorna). Större delen av familjen roade sig på min bekostnad och hintade både en och flera gånger att det var dags att springa av sig några kilo. Familjens minsting, däremot, visade större empati. Hon lutade sig mot min putande mage, klappade mjukt på den och tittade sedan på mig med ömma ögon. ”Men pappa… du passar i tjock!”

Det är som om hon sa: ”Javisst är du något överviktig. Än sen då? Jag gillar dig precis som du är ändå.” Bara ett barn kan lyckas måla en sanning så vacker.

För ett par år sedan, när dottern var två år, satt vi tillsammans i badkaret och hade våra sedvanliga skvätt-o-plask lekar. Hennes favorit var när vi hamstrade munnarna fulla av vatten och sedan sprayade ner varandra. Men just den här dagen slogs jag av en mindre uppfriskande tanke: jag hade inte satt flickan på toaletten innan vi satte oss i badet. Instinktivt tömmer jag munnen.

”Du, Clara… du kissar väl inte i badkaret?”

Hennes glada skratt tonas snabbt bort och hon sänker blicken. I några sekunder sitter hon helt tyst.

Inte bra, tänker jag.

Sedan klämmer hon fram: ”Förlåt, pappa!”

”Förlåt? Vadå, förlåt?” frågar jag, trots att svaret är besvärande tydligt.

Hon återgår i tystnad. Men jag ser på hennes ögon att hon funderar så det knakar. Och då händer det. Hon skiner upp som en sol. Hon har kommit på svaret som ska ställa allt tillrätta igen.

”Men det gör inget, pappa!” säger hon och slår ut med armarna. ”Det är ju gott kiss!”

Advertisements
5 Comments leave one →
  1. belleke permalink
    April 28, 2012 22:15

    Well, in the residential group of my oldest son…they do keep a book of all such a memories! Wonderful!
    I remember when my sister was a small kid (she is 15 years younger than I), they learned about Darwin and the evolution theory. But she really misunderstood the whole thing there… she thought that every “oldest” person of a family used to be an “ape”…
    So she came in the kitchen, thought she knew Darwins theory and said : So, Who was an ape in our family???? I bet it’s you mom!
    I was “strike”…the only one who couldn’t laugh with it was…yeps, my mom! 🙂

  2. April 27, 2012 18:14

    En fantastisk bemærkning 🙂

    Jeg har faktisk altid skrevet mine børns “guldkorn” ned – samtidig med at jeg scrapper andre gode minder. Min datter der idag er 7½, sad da hun var 5½ år og sagde en lille løgn til mig. Da jeg siger til hende, at jeg desværre ikke helt tror på hende , siger hun surt: “Så tror jeg heller ikke på dig, når du lyver!”
    God weekend.

  3. Lene marie høgh permalink
    April 25, 2012 19:07

    HEY LOUIS ,THANK YOU FOR THIS GOOD WRITNING ABOUT THE (UN) PLEASANT TRUTHS OF CHILDREN . I REMEMBER WHEN THE ASHCLOUD FROM ISLAND WAS OVER COPENHAGEN AIRPORT ,SO THE AIRPLANE NOT COULD FLY ..MY BROTHER AND GIRLFRIEND AND DERES CHILDREN ,WAS VISIT MY MOTHER AND FATHER .THEN MY BROTHER ASK THEM , WHAT IS TEDDY BEAR AND CHICKEN LOOKING FOR IN COPENHAGEN AIRPORT .THEN MY BRORSDOTTER SAY ASH AND MY BRORSON SAY POT . THEY MEAN ASHPOT (ASKEPOT). THAT WAS GOOD MEMORRIS ,AS I WILL REMEMBER .I LOVE THAT YOU HAVE WRITE ABOUT YOU AND CLARA . HUGS FROM ME

  4. Tatyana Kiselliova permalink
    April 25, 2012 18:41

    Hej, Louis!
    Barn är förtjusande. Och de anmärker allt så fint. Det är roligt och rörande.
    Det är synd att jag har inte skrivit det förr. Tiden förflyter och du glömmer.
    Jag kommer ihåg två händelser. Vi åkte med min dotter i bussen och en inskrift fanns där inuti: “Ropa högre, föraren är döv!” Det var för att människor skulle be högt föraren om att stanna bussen och gå av. Anna var fem år, hon gjorde de förskräckta ögon och frågade mig: “Mamma, är det sant att den här föraren är döv?”
    Nyligen har hon berättat om Brut och sagt: “…Och han sköt sig”. Jag skrattade och frågade: “Är du säker på det?”:)

  5. April 25, 2012 15:17

    Hahahahahah!! Klockrent! 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: