Skip to content

Your self worth is not found in the like-button

November 28, 2011

Människovärdet sitter inte i gillaknappen    

För några dagar sedan hamnade jag i en samling där varje individ satt med huvudet nersjunket i en smartphone. “Är inte det här en lustig situation?” konstaterade jag lite ironiskt.

“Ja”, sa en av personerna, “vad gjorde vi egentligen innan vi fick smartphones?”

“Tja, vad vet jag…?” svarade jag. ”Vi kanske pratade med varandra!”

Smartphones, Iphones, datorer och läsplattor. Vi är inne i en ny teknisk revolution vars frammarsch tycks överskrida ljusets hastighet. En del av mig måste erkänna att det är spännande. De saker vi kan göra idag är sådant man bara kunde drömma om för några år sedan.

Dagens innovationer har förvisso uppfunnits för att göra vår tillvaro lättare. Men ibland undrar jag: stjäl de inte också mycket tid från våra liv? Hur mycket missar vi inte, till exempel, när vi sitter i trans framför en högupplöst skärm och planlöst surfar eller spelar bort våra dagar?

Trots detta är jag inte skeptisk mot utvecklingen? Jag ser vilka fantastiska verktyg vi har till hands. På det digitala smörgåsbordet finns det mycket gott att välja ifrån. Men välja, det är just det som är nyckelordet. Bara för att vi idag blir överösta med information, spel och appar betyder det inte att de måste ta över våra liv. Är det inte bättre att själv kontrollera de resurser som finns, hellre än att låta sig kontrolleras av dem. Låt mig ge ett tydligt exempel.

Facebook. De flesta älskar det. Och resten älskar att hata det. Personligen finner jag det ytterst användbart. Man kan snabbt och effektivt få tag på folk eller skicka ut information till släkt, vänner och arbetskamrater. Men varför väljer så många – förlåt om jag trampar på ömma tår nu – att berätta tio gånger om dagen vad de håller på med just för stunden: nu har jag vaknat; nu går jag ut med hunden; nu har jag ont i huvet; nu har jag varit på bio; nu går jag och lägger mig. Okej? Vems liv är så intressant att någon annan borde läsa om det dygnet runt? Inte mitt i alla fall.

Facebook har blivit vår Lifebook. Allt ska skildras. Men Louis, är det så farligt, frågar du? Nej, självfallet hotas inte världsfreden. Men kanske den inre friden. För paradoxen med de sociala medierna är att ju fler ”vänner” du har desto mer ensam kan du känna dig. Ditt kontaktnät har visserligen ökat, men de verkliga mötena reduceras till nära noll i vissa fall. Vi ser en tydlig trend idag, speciellt bland den uppväxande generationen, att unga lär sig bemästra till nästan perfektion all kommunikation som förs via knappsatser och tangentbord, medan de inte sällan står tafatta i försök att föra ett normalt samtal.

Jag läste i en ny studie att våra nätkompisars statusuppdateringar gör oss olyckliga. Hur är det möjligt? Jag tror så här: den bild personer lägger upp av sig själva är ofta poserande (vackra leenden, gulliga barn, fina hem) och positionerande (se vilka bra saker jag har gjort). När ”vännerna” ser denna bild sjunker deras självkänsla. För det är mänsklig natur att jämföra sig med andra. Faktum är, vår lycka, olyckligt nog, är djupt förknippad med hur duktiga vi är jämfört med andra. Men här är roten av problemet: när vi jämför ställer vi oftast vår sämsta sida mot andras bästa; vi underskattar vår egen lycka och överskattar andras. Och då står vi som förlorare – varje gång.

Men det finns ett botemedel. Det är visserligen bara tillfälligt, men det är många som köper tanken: att man alltid kan mildra smärtan genom att söka uppmärksamhet. Då skriver man till exempel, som ovannämnt, om allt man gör hela dagarna. Du får man kommentarer. Och har man tur kan folk gilla det man gör eller säger. Då blir man sedd. Då är man någon.

Missförstå mig rätt. Jag vill inte övertala någon att lämna Facebook eller andra samlingsplatser på nätet. Jag är ju själv där tillsammans med er (och jag skriver detta lika mycket till mig själv som alla andra). Men den viktiga frågan är: hur förhåller vi oss till allt detta? Använder jag till exempel Facebook som en hjälpsam resurs, eller låter jag sajten ta över mitt liv. Om svaret är det senare, det är då jag trasslar till det för mig.

Visst behöver alla människor bli sedda och uppskattade, det är jag den första att skriva på. Men inte på detta artificiella sätt. Det är det som är min poäng. För om vi jagar efter lycka och bekräftelse på detta sätt kommer vi aldrig att bli verkligt tillfredsställda, för då värderar vi oss själva med fel måttstock; vi tror att vårt människovärde står i relation till hur många kommentarer vi får eller hur många som knappar in att de gillar oss.

Men sanningen är att inget är längre ifrån sanningen. Det finns massor av människor som gillar dig – precis som du är.

Jag är en av dem.

Kram på dig!

Advertisements
8 Comments leave one →
  1. Helena permalink
    January 26, 2012 10:50

    Huvudet på spiken som vanligt.
    Jag gillar din blogg och dina tankar.
    Så många fina ord och så många bra funderinigar runt vad som är viktigt här i livet.
    FB är en plats jag av och till besöker, ibland skriver jag till och med något. Som du skriver en bra plats att snabbt få kontakt med vänner och familj, samt se hur gamla vänner har det.

  2. Eva-Lotta permalink
    December 1, 2011 19:27

    Huvudet på spiken! Angående de där uppdateringarna, så har jag tagit bort nyheter från de som uppdaterar så! Det finns en mycket träffande bild om detta, du har säkert sett den på FB! En hänger ut genom fönstret “Jag har nyss duschat” ena annan säger något annat och den tredje säger sitt. Den är klockren!

  3. Gil Torriente permalink
    November 29, 2011 00:31

    I love being in contact with family and friends in Sweden and other places! What a difference from when I left Sweden, wrote a letter every week, and it took two weeks to get there, then our parents answered and I got the answer another week or two later. So almost a month to get an answer to a question etc. Calling on the phone was out of the question. Too expensive and only done once a year or in some big emergency or to let the family know we had a new baby. What a blessing to have facebook and email! And Skype and cheap phone service! Having lived with the total opposite, I love it!!
    What I don’t like is having Sunday school student buried in their smart phones, because a teacher really doesn’t know it they are playing games, checking facebook, or if they are REALLY following along in the scriptures on their phones. I like the real books so much better!

    • Janita Nordli permalink
      November 29, 2011 16:04

      Couldn’t agree more!! But in a way I also miss the handwritten letters 😉 But these phones all over… and people answering the phone in the middle of a conversation, whitout even saying anything, thats plain rude! I can so see the problem in the classroom…. but I guess we just have to teach our children proper behavior 😀

  4. Emilia permalink
    November 28, 2011 20:12

    “Gilla!”

  5. Janita Nordli permalink
    November 28, 2011 15:38

    Flott skrevet!! Det er veldig viktig at vi bruker alt dette riktig, til noe godt, positivt og ikke lar det kontrollere oss!! Samtidig som vi kan nyte av godene 😉

  6. November 28, 2011 15:32

    Oj, du satte verkligen ord till mina tankar Louis. Innan jag träffade min sambo för snart 11 månader sedan så levde jag med FB dag ut och dag in. Men sedan mitt hjärta kom in i bilden är jag bara där lite då och då. Trodde dock att jag skulle återvända när jag nu går hemma och är mammaledig, men inte ens det.
    FB för mej är ett sätt för att hålla kontakten med familj släkt och vänner. Och ibland kan jag kasta ur mej något irritationsmoment för att se vad man får för respons. Men jag håller helt och hållet med dej i det du skriver….
    Det finns många som gillar en för den man är. Kram på dej själv 🙂

  7. Belle permalink
    November 28, 2011 14:26

    Nice article! Really…
    Sometimes I wished, I never started on Facebook…and I wanted to shut down my profile many many times…but it’s so handy f.e. birthdays of friends, you really have no excuse to forget them anymore LOL
    I found some old friends again, even new friends, a lot of information…I think it’s just a part of the evolution…When I look at my husband…he goes to church with…..his iPad. All the scriptures are on that tiny machine. He bought a cover, which looks like an old book, to fit in a little I suppose… 🙂 And when the president sais f.e. : search 1 Nephi 5:6… who is the first to find it….yeps, him… I’m really convinced that all that stuff is made/desinged to make us “better”…but like with everything, you can use it in a wrong way. It’s what you as a person do with it…and yes, some might think that their popularity is compared to the reactions they get…but you cannot blame FB for that, that’s the person itself who is not very “wise”
    Your article makes people really think about it….and that is great!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: