Skip to content

How to (not) be a good neighbour

September 23, 2011

KONSTEN ATT (INTE) VARA EN GOD GRANNE

Ibland gör man saker som får en att bara vilja krypa ner i ett hål och gömma sig.

I somras övernattade jag och barnen i broderns lägenhet i Stockholm (vi skulle till Gröna Lund) och hjälpte till att tidig på morgon rasta hundarna, då Richard och hans Marie var bortresta. Medan den äldsta grabben låg och sov tog jag med de två yngsta barnen ut på gatorna i Stockholms innerstad, tillsammans med tre små yviga, glatt skällande hårbollar.

När vi kom tillbaka gick vi in genom porten och tog hissen till andra våningen. Sedan satte jag nyckeln i dörren och försökte vrida om.

“Men vad är det här?” sa jag till barnen. “Den går ju inte att öppna!” Jag försökte om och om igen, men dörren ville inte samarbeta.

Då kom vi på att det faktiskt fanns en person på insidan. Så vi knackar lite lagom försiktigt på dörren och väntar. Och väntar.

Vi knackar hårdare nästa gång. Men fortfarande inget svar.

Vi ställer oss frågan om Johannes har tuppat av där inne, samtidigt som vi går till kraftigare angrepp mot dörren. Knackningar blir snart till hårda slag, och vi ringer oavbrutet på ringklockan.

Fortfarande inte ett ljud.

Nu börjar bli irriterad. Jag öppnar brevinkastet och gormar: “Nu öppnar du genast dörren!” Därpå slår jag till den tjocka ekdörren en sista gång så hårt att jag får ont i handleden.

Då kom svaret till slut, men inte det jag hade förväntat mig. “Vad håller ni på med?” skriker en orolig kvinnoröst.

Kårar sprider sig snabbt ner för ryggraden. Jag tittar till vänster om dörren. På skylten står det ett annat namn än Herrey. “Neeeej!” grimaserar jag till barnen. “Vi har tagit fel port! Kom, vi drar!” Jag börjar snabbt putta hundar och barn i riktning mot hissen, men jag hinner inte långt. Jag hör hur dörren öppnas och ser snart en äldre dam i morgonrock, risig i håret och grön i ansiktet av ilska.

Nu brytet hela helvetet loss. Utan förvarning springer hundarna in i damens hall och skäller vilt. Själv skriker hon i panik, samtidigt som hon drar i kopplen för att få ut hundkräken. Jag känner hur yrseln kommer över mig. Det känns som om jag blivit teleporterad direkt in i en Monthy Python film. Jag säger förlåt hundra gånger om, men får bara tillbaka okvädingsord (som jag inte törst upprepa här) och hot om polisanmälan. Till slut får vi dock ut alla hundarna, och kvinnan smäller igen dörren efter oss.

När jag senare berättar för bror Richard om incidenten får jag ett “Åh, nej!” till svar. Han tycker visserligen att det hela var lite lustigt, men förklarar samtidigt att de har väldigt bra kontakt med grannarna, med ett enda undantag. Just det, ni gissade rätt. Och jag hade inte gjort saken bättre precis.

Fotnot. Jag fick veta att kvinnan i fråga har bland de andra hyresgästerna ett smeknamn. De kallar henne “hot psycho mamma”. Men faktum är, det är ett självvalt epitet. Det är detta namn som står i hennes egen mailadress. Typiskt min otur. Ska man välja någon att väcka på morgonen på det sättet, så kanske man skulle valt någon lite mindre “psycho”.

10 Comments leave one →
  1. October 7, 2011 09:15

    Haaha, vilket öde!! Tur att du inte bor där så hon ser er igen dagligen…😉

  2. Eva-Lotta permalink
    October 4, 2011 19:14

    Åh, vad jag har skrattat nu, när jag sett denna scen framför mig! Stackars dig, så pinsamt det måste ha varit. Skämdes barnen för sin pappa också tro? Tanten kan man ju inte tycka lika synd om…

  3. Janita Nordli permalink
    October 3, 2011 13:20

    haha tusen takk for nok et godt skratt….. så det for meg og humrer ennå hihi….. Ja Richard er heldig som har en sånn nabo 8vi har en vi også, men har dog et jorde imellom….. så vi holder bare avstand… tryggest det!

  4. Lene Klamer permalink
    October 3, 2011 00:54

    ÅÅÅH vad pinsamt! Stackars er …

  5. September 28, 2011 23:46

    hahahaha… du kommer aldrig att glömma det här!! =)

  6. LENE MARIE HØGH permalink
    September 26, 2011 18:11

    HEJ LOUIS , TAK FOR DIN SØDE HISTORIE . JEG HÅBER AT DET GÅR BEDRE MED DIN HÅNDLED , DET ER JO HVAD DER KAN SKE AT MAN GÅR KOMMER TIL AT GÅ IND I DEN FORKERTE OPGANG . JEG HUSKER TYDLIGT DA MIN LILLEBROR BLEV KONFIRMERET OG KOM FRA KIRKEN AF , OG JEG SAGDE TILLYKKE MED FØDSELSDAGEN I STEDET FOR TILLYKKE MED KONFIRMATIONEN ,DA KUNNE JEG VÆRET KRAVLET NED I ET HUL . JEG HÅBER AT DEN “HOT”PSYCHO MOMMY”READ YOUR STORY ,I FELL WITH YOU HUGS ME

  7. September 23, 2011 11:24

    Som de andra skrev så får jag tacka för dagens skratt🙂

    Men jag tror att jag har en historia som skulle kunna toppa din om det vore så att det inte bara var min kära mormor som gjorde den tabben.
    Mormor, Mamma och min lillebror var på besök i Göteborg och fick låna sambons brors lägenhet då han var bortrest. En av dagarna när dom kommer hem till oss berättar mormor ungefär samma historia som du. Skillnaden var att hon var ensam utan barn och hundar,
    plus att hon faktiskt gick in i lägenheten som hon trodde att dom bodde i.
    Men hon började ana att nått var fel när det plötsligt kommer ut en katt i hallen.😛
    Hon sprang snabbt ut igen och stängde igen dörren. Med tanke på att dörren hade varit olåst så måste det ju ha varit någon där. Tur att hon inte blev upptäckt.

  8. September 23, 2011 11:15

    Hejsan!
    Jag har skrattat så gott åt din historia och tack och lov vad jag förstår så var ju inte hundarna av den stora varianten så ngr rättsliga efterspel lär det ju knappast bli frågan om..
    Klart är man hund-rädd så spelar det kanske ingen roll, men tänk om det hade varit mina “bastarder” till hundar.. Så med skräckblandad förtjusning har jag tagit del av din senaste blog och funderar stilla och lite allvarligare på om hur den kvinnan någonsin skulle kunna få ett mera andligt uppvaknande, emellertid behöver hon då en förändrad livsinställning..Vi får alltid försöka vara beredda att föra budskapet vidare till våra medmänniskor och tänka att det som flödar in i oss måste efter hand också flöda in i andra..

    Möta varandra med kärlek och förståelse även när vi utsätts för prövningar..
    Ha en underbar helg och tack för senast..
    Elisabeth

  9. Emilia permalink
    September 23, 2011 10:13

    Underbart! Hoppas att “Hot psycho mamma” läser ditt inlägg och får dra lite på smilbanden hon också.🙂

  10. September 23, 2011 10:05

    hahaha, tack för dagens skratt🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: