Skip to content

Det är vi skyldiga våra barn

May 30, 2011

Krönika i Norra Halland, 27 maj 2011

I min ungdom tränade jag ibland på Slottskogsvallen i Göteborg. Jag tyckte om att köra hårt i gymmet, följt av ett par lugna varv runt löparbanan. Joggingen var alltid rogivande, ja… förutom de gånger Patrik Sjöberg var ute och tränade höjdhopp förstås.

Jag har alltid försökt se det bästa hos folk, men ärligt talat tyckte jag den där Patrik hade problem. Varför skrek han hela tiden på sin tränare? Viljo Nousiainen, vilken karaktär han visade. För mig var han tålamodet personifierad med tanke på den intensiva utskällning han ofta fick av idrottsdivan. Epiteten präntades fast i mitt sinne under en lång tid: Nousinainen, den store; Sjöberg, den oförskämde.

Sedan kom nyheten förra månaden: Viljo hade förgripit sig sexuellt på sin styvson, Patrik.

I en radiointervju refererade Sjöberg till de ovan nämnda träningstillfällena. Han beskrev hur människor som råkade bli åskådare till hans arga utbrott såg på honom med allt annat än respekt. De lyckades inte se förbi den bittra fasaden och urskilja den ännu bittrare bilden av en ung man som satt hopkrupen, skrikande ut sin frustration över att ha blivit ofredad. De såg inte den unga människan som ropade på hjälp.

När jag hörde hans berättelse skämdes jag. Han talade till mig. Det var jag som inte hade sett. Det var jag som inte hade förstått.

Därför är jag arg i skrivande stund. Arg på mig själv. Arg på pedofilerna. Arg på samhället som låter detta ske. Och ilskan blandas med uppgivenhet. Vad ska man göra? Hur kan vi skydda våra barn och ungdomar?

Jag vet att ämnet är obekvämt. Tro mig, det är egentligen det sista jag har lust att skriva om. Men är det inte precis det här vi behöver göra, att kliva ur vår bekvämlighetszon och uppmärksamma problemet – på riktigt? Vi kan inte längre blunda för det som sker. Vi måste se våra unga och inte vara rädda för att agera när vi upptäcker missförhållanden.

Jag förespråkar inte hetsjakt på någon enskild grupp, för övergrepp sker överallt, men när det bevisligen är ett faktum då måste vi våga ta vårt ansvar. Till exempel, att det finns föreningar och till och med kyrkor som inte omgående avskedar sina ungdomsledare och präster som begått övergrepp är inget mindre än skamligt.

Familjemedlemmar som har kännedom om övergrepp i hemmet (som är överrepresenterade i statistiken) måste också våga tala ut, hur svårt det än må vara. Vår lojalitet måste alltid ligga hos offret i första hand.

Igår kväll, efter att ha bäddat in mina barn, väntade jag tills de somnade in. Jag visste att de skulle få sova tryggt under natten. Men när jag sedan tänkte på de barn som aldrig får göra det, som alltid måste oroa sig för vad som kan drabba dem under mörkrets timmar, då sprack mitt hjärta i tusen bitar av sorg. Ingen förtjänar ett sådant helvete.

Det finns många Patrik där ute – som har verkliga problem. Men de vill inte att vi dömer dem. De vill bara att vi skyddar dem. Det är därför de ropar på hjälp. Vi behöver bara vara uppmärksamma. Vi vuxna måste vara en del av lösningen, inte en del av problemet.

Det är vi skyldiga våra barn.

6 Comments leave one →
  1. July 4, 2011 14:29

    jag håller med om att vi är skyldig våra barn det men det finns ett problem, lagen! Om inte barnet själv uttrycker att den har varit med om övergrepp är det mycket svårt att fälla en förövare för någon typ av övergrepp. Det måste finnas fysyiska bevis vilket inte alltid är fallet om barnet inte själv berättar. Små barn har inte inget tidsperpektiv vilket kan ibalnd vara ett av orsakerna för att förundersöknings läggs ner. Genom att barnet kan under samma förhör säga ” det hände för en dag sen ett år sen,förra tisdagen m.m” vilket gör att åklagaren inte kan bevisa när det har inträffat. Det är bara en av många faktorer som finns i vår lag som bidrar till att det är mycket svårt att fälla en pedofil eller en perosn som misshandlar barn. Barn är även mycket lojal mot sin förövare, speciellt om det är en familjemeddlem. Håller med att detta ämne ska upp på bordet. Men jag önskar att människor även börjar titta på lagen och agera för att kunna påverka lagen så att barn inte ska behöver hamna i kläm. Jag håller med dig i allt det du skriver, ingen kritik till dig utan bara en reflektion över att vi behöver arbeta med detta från många håll.

  2. Belle permalink
    June 12, 2011 15:58

    It’s HORRIBLE!!!
    And I do understand every word you say about being aware of any symptoms of child abuse….
    I’m a pediatric nurse, and believe me…I’ve seen a few kids of whom we thought they were being abused… Sometimes, we even had proof of it….but the only thing we could do, is staying polite to the kids family, although we knew it was the father who molested the child. And informing the MD.
    And you know what was the most frustrating part of all….The Belgian law was our biggest anemy, so the only thing I could do was, let the kid return to home, a home full of horror.
    And believe me…the only thing I wanted to do was taking the kid to my home, and slap the dad in the face….
    It’s so unfair that some children are involved in such a situation, and I admit it, sometimes I’m pretty angry to God for it….Although I know it’s not his intention to let those kids suffer…..

  3. June 1, 2011 20:58

    Jag fick precis en sådan här ögonöppnare idag. Det gällde inte något så hemskt som sexuella övergrepp, men det jag fick reda på gjorde att jag skämdes över mig själv och mitt fördömande. Tack för en fin krönika, Louis. Hoppas att ni har det bra tillbaka i hemtrakterna!

  4. LENE MARIE HØGH permalink
    May 30, 2011 15:05

    HEJ LOUIS . tak for dit gode skrivning som altid , Når jeg læser det her tænker jeg på de stakkels børn fra brønderslev , her i nord jylland som er blevet misbrugt og vanrøgtet og seksuelt .Hvad tænker sådan mennesker dog på ? jeg forstår godt at du er vred da du skrev det her . sådanne mennesker skal selv prøve det som børene har været igennem . knus fra mig af

  5. Edgardo Verdugo permalink
    May 30, 2011 13:13

    Ibland är skammen så stor att man inte vågat träda fram i tron aty folk ska se en som den svaga länken. Jag är glad för Patriks val att träda fram men samtidigt förstår jag den som vill leva i det tysta, tack för dina väl valda ord

  6. May 30, 2011 11:08

    Usch så hemskt att läsa….Tyvärr e detta vanligare än vad vi tror😦

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: