Skip to content

Memory Lane

February 24, 2011

Automatic translation of text

Minnenas stig

Som jag har antytt förut var det inte helt lätt att flytta från Södertälje. Under de tio år vi bodde där fanns det mycket som hann binda våra hjärtan till sig. Vi sitter naturligtvis inte i säck och aska och gråter sorgesånger varje kväll – för jag tror inte på att leva i det förflutna, och dessutom trivs vi väldigt bra i Kungsbacka – men ibland tar man sig en tripp ut på minnenas stig.

Detta kan lätt inträffa då jag pendlar mellan Göteborg och Stockholm. När tåget rullar förbi Södertälje Syds station och den fantastiska vyn över Hallfjärden öppnar sig, då öppnar sig dörren till mitt inre rum när jag ser ut över de platser vi höll så kära.

Jag söker med blicken. Där nere, vid den lilla viken, letar jag efter två pojkar och en liten flicka med färggranna flytvästar. De är där nere någonstans. De springer runt som yra höns och utropar glädjetjut, upprymda över att ha fångat sin första abborre.

Eller är de där borta vid stranden? De brukade ju alltid gå dit med sin mamma och pappa och kasta sten. Nej… jag ser dem inte.

Men, vänta! De är säkert borta vid bryggan och badar. Åh, vad de älskade att gå dit. Sist hade pappan och pojkarna tagit sig ett kvällsdopp där. I bara mässingen hade de hoppat och dykt från bryggan.

Jag minns hur pappan hade retat sina söner när de i kvällsljuset simmade längs vassen: ”Ni vet väl att gammelgäddan är på hugget i skymningen?”

”Vadå?” svarade den yngsta sonen. ”Kommer den att bita oss i…?”

”Ja… hehe… man vet aldrig!” retades pappan.

Som på en given signal vrålar båda pojkarna samtidigt och störtar mot bryggan. Pappan får sig ett gott skratt och det smittar snart av sig på sönerna när de funnit säker mark.

Jag skannar med blicken en sista gång. Var är de någonstans? Allt verkar så öde. Det finns ingen som badar. Ingen som skrattar. Att jag ser är is och snö. Det är kallt.

Jag vaknar upp från mina tankar av att mobilen ringer.

”Hej, pappa!” hör jag en liten röst säga. ”När du kommer hem imorgon, vill du åka och bada med oss på badhuset då?”

”Absolut, kompis! Hur kunde ni veta att jag längtade så mycket efter det? Just nu.”



4 Comments leave one →
  1. Lene Klamer permalink
    March 8, 2011 12:18

    Jag har varit på Södertälje Syd med barnen för nogra år tillbaks😉 Vi kom in med natt tåget o sen skulle vi till Nyköping…. Vi fick stanna kvar 3timmar… Barnen sov på dom bänkar😉
    Södertälje e underbar…. Jag har bara varit där 3 gångar men har hela stan i mitt hjärta:)

  2. Lotta permalink
    February 25, 2011 00:33

    🙂

  3. Jonna Jensn permalink
    February 24, 2011 17:50

    Wouuu Louis.
    Du fik tårerne frem i øjnene. Du skriver altid så levende.

    Tak Louis

  4. LENE MARIE HØGH permalink
    February 24, 2011 11:48

    hej per louis . I will say it was a good and sweet and beautiful story , memory are good to have . have a good week end hugs from me

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: