Skip to content

A forgetful middleager and a teenager

November 10, 2010

Automatic translation of text

En glömsk medelåldring och en tonåring

Jag sätter mig upp i sängen och kisar med ena ögat. Inte riktigt vaken än undrar jag var jag är. En ljusstrimma tränger fram bakom rullgardinen i hotellrumsfönstret. Just det… jag är utomlands på konferens.

Men det är något annat med den här dagen känner jag.  Men vad?

Jag hoppar in i duschen och sätter på lite kallare vatten än normalt. Jag behöver vakna till ordentligt, för jag ska snart hålla ett föredrag. Men… det är något annat idag också?

Då slår det mig. Det är ju min födelsedag!

Jag skrattar åt mig själv. Det är väl sant det de säger att man för varje år tappar fler och fler hjärnceller. Ja, ja… lite svinn får man väl tåla.

Det känns lite tråkigt att vara borta från min familj en dag som den här, men jag fick senare en varm uppvaktning från mina kollegor. Dessutom, innan jag kom hit, firades jag tillsammans med Johannes som fyller år två dagar tidigare. Vi är nu 44 respektive 13 år.

Johannes är familjen första tonåring. Är det bara jag, eller låter det inte aningen skrämmande: T O N Å R I N G. Hur gör man? Visst, man vet väl i teori vad en tonåring är – och man har ju själv varit en – men att ha en helt egen pubertetsbomb som röjer runt i huset, det krävs nog en alldeles speciell manual.

Frugan och jag har sett en och annan symtom på tonårssjukan, men till Johannes försvar måste jag säga att vårt hem ännu inte har drabbats av någon fullskalig epidemi. Snarare tvärtom. Under det senaste året har vår unge man faktiskt blivit mer harmonisk än tidigare, och har börjat ägna sig åt djupa livsfunderingar. Bland annat brukar han läsa Nya testamentet tidigt på morgonen innan någon annan vaknar (han är helt frisk, jag lovar).

Kanske är det lugnet före stormen. Men oavsett, det är underbart att föra samtal med honom. På sätt och vis är han motsatsen till den stereotypa tonåringen: han tycker det är roligt att tala med sina föräldrar, om allt mellan himmel och jord. Det är det bästa med Johannes: han älskar att prata.

Och det värsta? Han älskar att prata. Ibland när han kör igång på ett ämne som han verkligen brinner för då skulle man behöva en fjärrkontroll för att stänga av honom.

Men det finns möjligen ett sätt att kanalisera denna egenskap? Jag misstänker att denna nyblivne tonåring kommer att bli en blivande politiker?

Å så lite bilder:


Johannes fick bestämma middagsrätten på sin födelsedag. Tacos, såklart!


Clara är också ivrig att få smaka!


Angelica är verkligen en expert på tårtor, men den här födelsedagen är den första i vår familjs historia utan tårta. Johannes hade önskat sig något ännu bättre. Och vad kan vara bättre…


… än Ben & Jerry’s glass. Johannes var i himmelriket. På tal om himlen, jag är osäker på om jag vill komma dit om det inte Ben och Jerry finns där. 😉


Det här var den finaste present jag fick. Isak har kämpat i syslöjden med en ÖIS-kudde till mig. Visst blev den fin? Det värmde gott i hjärtat. (Daniel Häger, nu blev du allt avundsjuk… hehe)

Advertisements
6 Comments leave one →
  1. Daniel Häger permalink
    November 28, 2010 13:05

    En kärlek röd & blå! Inte ett öga torrt. Väldigt vackert! Ska se vad jag kan få Lucas att göra i slöjden 🙂

  2. Lene Klamer permalink
    November 17, 2010 00:50

    First congrats to both of you:o)
    And then, I believe it is one big lie with irritating/trouble teenagers… I have not had any problems with my girl so far – she is so sweet and caring. Happy and also VERY VERY talkative! Sometimes I have to say, please Cecilie could you hold a few minutes brake?? Remember to breath;o)
    I believe if you treat them with respect and love, they will do the same to you:o)
    Hope to see you soon!
    Big hug from me,
    Lene

  3. Eva-Lotta permalink
    November 15, 2010 13:57

    Hej Louis!
    Grattis lite för sent! Tonåring i huset! Wow! Men han verkar vara en så go kille, så det blir säkert inga problem! För egen del är det sista dagen i dag, som jag har en tonåring i huset!
    Yngsta fyller 20 i morgon så…
    Vart tar åren vägen?

  4. Belle permalink
    November 13, 2010 18:49

    Great story!
    And I wish I could taste some of that ice-cream….I’ve never seen it before here in Belgium. 😦
    Wish your son a very late happy birthday from us…and a biiiiiiiggggg hug too of course!

  5. Anneli permalink
    November 12, 2010 22:26

    Hej Louis,
    Jag heter Anneli och har en son som nyss blev 14, också familjens första tonåring. När han började i högstadiet, så frågade jag honom om jag fick följa med honom till skolan första skoldagen (jag skämtade, men det visste inte han )
    ” NEJ!!! ” kom det skräckslaget från sonen. ”
    …men, sa jag, jag vill ju se vem din klassföreståndare är ”
    ” Mäh, ååååh, det kan du ju se när klassfotot kommer ” svarade han med en ögonrullning : )

    I övrigt har vi inte sett någon speciell revolt ifrån honom, som tur är : )

  6. LENE MARIE HØGH permalink
    November 11, 2010 21:17

    HEJ LOUIS . Welcome in the club for people as not can remember things ,when they came up in the age as me he he . good to see that you and Johannes have a good birthday ,how sweet of isak to make that pillow to his beautiful father . hugs from me

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: