Skip to content

Pleasing Everyone

November 4, 2010

English version

Att vara alla till lags

Bill Cosby är en man jag alltid har beundrat. Han sa något vist: ”Jag vet inte vad nyckeln till framgång är, men nyckeln till misslyckande är att försöka vara alla till lags.”

Att försöka vara alla till lags är självfallet ingen dålig strävan, men det jag tror herr Cosby menar är att lägger man för mycket energi på att förverkliga detta mål då kommer man förr eller senare att 1) bli väldigt stressad och 2) må riktigt dåligt.

Varför då? Därför att detta är ett mål du aldrig kan uppnå. Det är där misslyckandet kommer in.

Ett av de många problemen med att försöka vara alla till lags är att man ofta är tvungen att sänka sin egen ribba, det vill säga överge sina ideal och värderingar bara för att göra någon annan nöjd. Grupptryck och mediala påverkningar är i synnerhet svåra att stå emot. Man vill passa in och känna att andra tycker om en. Men är man inte varsam kan man få betala ett högt pris i ens strävan att vara alla till lags: genom att skapa lycka för andra skapar man ofta sin egen olycka.

Men vadå? Ska vi därmed sluta att göra andra människor nöjda? Inte alls! Faktum är, vi måste alltid göra vad vi kan för varandra.

Men stressen, en av våra allvarligaste folksjukdomar idag, är en flitig besökare i våra liv, mycket på grund av att vi börjar mäta framgången i denna vår ädla strävan med hur många personer som är nöjda med det vi gör – eller ännu värre, med hur många som inte är nöjda med oss.

Livsframgång kan aldrig mätas på det sättet. Inför Gud och människa kan du bara göra ditt bästa. Det är det som räknas som framgång. Punkt slut. Och om ditt bästa inte är gott nog för vissa personer då är det rätt och slätt deras problem. Du har gjort allt vad du förmår. Det står långt utanför rättvisans domän att du ska straffa dig själv för något som står långt utanför din kontroll.

Jag vet vad jag talar om. Jag har i stora mått varit den personen jag beskriver. Men jag har bestämt mig för att inte ödsla mer tid och energi åt att vara olycklig för att jag inte kan skänka lycka åt varenda levande själ på jorden. Att ha nått den insikten har i hög grad skänkt mig en ovärderlig frid.

Du kan inte värdera dig själv baserat på vad andra tycker om dig. Som människa är du redan värdefull. Och det goda du försöker göra är din gåva till livet. Därför är vår gåva till våra medmänniskor just detta: att försöka göra gott mot dem.

Men nu är det så med gåvor att du inte alltid vet om mottagaren kommer bli nöjd eller inte. Betyder det att du då underlåter att överräcka din gåva? Nej, du ger alltid din gåva, för det är din plikt. Och om gåvan är väl mottagen – underbart! Om inte, då är det fortfarande en underbar gärning du har gjort. Den enda som har förlorat i detta fall är mottagaren, för han har gått miste om något värdefullt. Du, däremot, har belönats med vetskapen att du gjorde det rätta. Och den sinnesfrid som kommer av det är värt mer än något annat.

Så med allt detta sagt, må inte dåligt över dem som inte tar emot din gåva. Det är deras val. Gläds hellre med dem som uppskattar vad du gör och tycker om dig för vem du är. För även om du inte kan vara alla till lags så vet detta: du kan alltid göra någon glad.

One Comment leave one →
  1. LENE MARIE HØGH permalink
    November 5, 2010 14:46

    DEAR LOUIS . THANK YOU FOR WRITING SO BEAUTIFUL WORDS AND I CAN ONLY AGREE WITH YOU .YOU HAVE SO RIGTH IN THIS WRITTNING. GOD BLESS YOU ,HUGS FROM ME

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: