Skip to content

Mothers and brothers are good to have

September 2, 2010

Automatic translation of text

MAMMOR OCH BRÖDER ÄR BRA ATT HA

Sammanfattning från gårdagens text: Vår dotter skrämmer livet ur oss när hon uppvisar blod på halva kroppen. Lyckligtvis är det inte mer än ett jack i pannan, men det är stort och det blöder ymnigt, så vi behöver snabb assistans på akuten. Något vi inte får.

I väntrummets toalett tvättar jag bort det mesta av blodet på Claras kropp och tar av henne den rödstänkta tröjan. När jag rengör såret kan jag inte hjälpa att tycka synd om lillflickan. Hon har redan flera ärr i ansiktet (efter tidigare mollusker) och nu kommer hon får ett till.

När vi sedan sätter oss och väntar trycker hon sig hårt mot mig. Hon gnyr som en hundvalp och frågar: ”Varför är inte mamma här?”

Det lät som om det skulle vara det mest självklara i världen: att mamma skulle vara där. Hon är ju alltid där när det händer något. Och hon har alltid koll på läget – och vet hur man ska göra. Clara har aldrig behövt känna sig otrygg hos mig, men mamma… ja, hon är ändå mamma. Ingen kan ersätta henne.

Jag får det strax bevisar för mig när Angelica äntligen dyker upp (med ilfart från ett föräldramöte). Clara kastar sig i sin mammas armar och låter alla känslor komma ut. Och efter tio sekunders blixtterapi mår flickan mycket bättre. Hennes ansiktsutryck har förändrats. Det säger: NU kommer allting bli bra.

Jag njuter av bilden framför mig, och påminns om känslan som så ofta träffat mitt hjärta under vårt snart 14åriga äktenskap: vad skönt att man kan vara två!

Tyvärr blir väntan så lång och kvällen så sen att jag till slut måste ta hem våra killar medan flickorna får stanna kvar på akuten. Men det blir ingen lätt resa. Isak gråter oavbrutet, orolig för Claras skull. Och när vi kommer hem eskalerar gråtandet.

”Jag ska aldrig mer vara stygg mot Clara!” snörvlar han.

Jag försöker lugna honom. ”Men du som alltid är så snäll mot henne…”

”Nej, det är jag inte!” protestera han. ”Men nu ska det bli ändring på det. Från och med nu ska jag alltid vara snäll!”

En halvtimma senare kommer Clara hem med sin mamma. Båda är på glatt humör. Allt hade gott bra. Clara fick ett fint omhändertagande still slut, inklusive det efterlängtade klistermärket som hon nu ivrigt visar upp.

Johannes och Isak springer fram till Clara och kramar om henne. Och Isak är inte sen med att fråga: ”Clara, vill du att jag ska läsa en saga för dig?”

”Jaaa!”

Han tar henne i handen och tillsammans går de upp till övervåningen.

Fotnot: Jag var helt säker på att Clara skulle behöva sys, men läkaren hade faktiskt lyckats tejpa ihop såret. Ärr kommer det dock bli, men förhoppningsvis inte så stort.

5 Comments leave one →
  1. September 4, 2010 23:08

    Hej Louis, hoppas allt är bättre med Clara nu och att alla i din familj mår bra! Tack så jättemycket för besöket och den fina kommentaren i min blogg, det värmde jättemycket, kika gärna tillbaka någongång!

    Kramar till er från mig!

  2. LENE MARIE HØGH permalink
    September 4, 2010 17:31

    HEJ LOUIS .I am happy to read that this story end bra . sometimes mom is the best , and sometimes father is the best . but it is allways good to have big brothers too as love the littel sister and think on her .god bless you all hugs from me

  3. Tatiana Krupacheva permalink
    September 3, 2010 08:53

    Gudskelov att allt slutade bra och er lilla princessan mår bättre! Barn behöver både fäder och mödrar. Det känns i synnerhet när fars deltagande i uppfostran är otillräcklig. Flickor behöver deras fars andlig stöd och uppfostran. Mammor har inte alltid en möjlighet för det. Min far tjäner alltid som förebild för mig. Man kan tillägga med rätta: mammor, pappor och bröder är bra att ha.

  4. Nathalie permalink
    September 3, 2010 05:16

    Precis vad jag tänkte när jag läste – vilken välsignelse att kunna vara 2! Familj är underbart!!

  5. Belle permalink
    September 2, 2010 14:40

    Oh, that is nice to read!

    It must be said : if something bad happens to my boys, they also want their “mammie” and not daddy…That is the most normal thing I believe.
    My husband sometimes thinks, they don’t love him as much as they love me…But that has nothing to do with it…
    Mammies are to take care, and daddy’s are there to play…end of discussion. hahaha
    And it is so sweet of Isaac, he feels so sorry for his sister!
    You and Angelica are blessed with 3 special and beautiful childeren…and yes, a visit on the ER is also a part of it…!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: