Skip to content

Children’s Words of Wisdom

August 18, 2010

Automatic translation of text

VISDOMSORD FRÅN BARN

Vilken tur att man har skrivit dagbok under årens lopp. Tänk vilka minnen man skulle förlorat om man inte hade nedtecknat dem. Man tror att man ska komma ihåg det som händer, men det gör man inte alltid. Ta idag, till exempel, när jag läste några sidor från min dagbok som innehöll olika citat från barnen. Jag hade helt glömt av dessa ord.

När Johannes var fem år sa han till mig en morgon: ”Pappa, inatt drömde jag att Gud kom till mamma och talade om för henne att hon skulle få ett till barn. Och vet du vad? Han sa att det skulle bli en flicka! Vi blev jätteglada när han sa det. Nu kommer både jag och Isak att vara storebröder!”

Vid den här tiden var det dock ganska säkert att det inte skulle bli några fler barn. Men vad händer några år senare? Ett litet mirakel kommer till vår familj: en liten flicka. Förunderligt… eller vad säger man?

Följande år frågade jag Johannes en dag vad det bästa med livet var?

Han la huvudet på sned och log: “Det är att ha en pappa!” Och så kramade han om mig.

Vilken värme som genomströmmade hela min kropp.

Men. Saken var den att han gjorde endast ett uppehåll i en ofullständig mening: “… som kan jobba och tjäna pengar så att vi kan få mycket godis!”

Ja, jag vet, säg det inte: godis väger tyngre än pappor. Men det kan jag leva med – bara jag får smaka lite av godiset.

Något senare, då Isak var tre år, hade vi en del otäcka nätter tillsammans med honom. Han hade lidigt kraftigt av falsk krupp och hade fått flera attacker av andnöd. På nätterna var jag tvungen att vira in honom i ett täcke och gå ut på balkongen i vinterkylan för att låta honom andas frisk luft.

En natt, när han hostade som värst och höll tillsynes på att kvävas, klämde han helt plötsligt fram några oväntade ord: “Pappa… host… vad vackert det är här ute!”

Jag hade inte sett det, men pojken hade ju rätt. Fullmånen hade precis hävt sig upp över taken och dess sken var bländande. Jag trycker Isak närmare intill mig. Det som tidigare var medlidande har nu förvandlats till största respekt; där på den kalla balkongen smälter jag totalt. Hur kunde en liten treåring, så sjuk och besvärad, glömma sig själv så fort och lägga märke till allt det vackra omkring sig?

Vad skulle man ta sig till utan barn som sätter saker i sitt rätta perspektiv?

2 Comments leave one →
  1. October 15, 2010 10:13

    hej, vad underbart med barn eller hur? härlig blogg du har så jag har prenumererat på den, jag bloggar här men har inte brukat allvar med det på ett bra tag, hittade en bra kyrka att gå till i Örkelljunga dit jag flyttat ganska nyligen och känner mig motiverad att ändra på mitt liv.

    Musik, ta bilder o familjen betyder mycket för mig.

    Ha en bra helg och hoppas vi kan hålla kontakten via våra bloggar.

    Kram Kimberly

  2. LENE MARIE HØGH permalink
    August 18, 2010 14:43

    HEJ LOUIS , it is allways good to have memory to remember from ,when your children was not so many years old . and it is allways a good idea to ,write down what children tells so you can remember it and save it to a specielle day . some times dreams can be real (virkelige ). hugs from me ,by the way grattis /tillykke ,with your brother Richard s birthday tomorrow the 19 august

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: