Skip to content

A Great Week

November 20, 2009

Automatic translation of text

EN MAKALÖS VECKA

Både jag och Johannes har fyllt år, 43 respektive 12 år, med två dagars mellanrum. På Johannes födelsedag smög vi tidigt in och väckte honom med sång och presenter. Därefter blev jag av alla barnen beordrad tillbaka till sängen. De ville visst gratta mig också (för jag skulle vara borta på min egen födelsedag).

Jag dök under täcket och låtsades sova. Efter några sekunder hördes ”Ja, må han leva!” Vilken överraskning! Och presenter fick jag också. Johannes hade köpt en fin bok om världens vackraste platser, och Angelica gav mig biljetter till The Real Group. I slutet av veckan gick vi till konserthuset. Makalöst bra show!

Sedan räckte Isak över ett kuvert. När jag öppnade det trillade 47 kronor ut i min hand. Isak hade skrapat ihop alla sin sparpengar för att ge dem till mig.

”Men, lilla gubben, de här kan jag inte ta emot!” sa jag försiktigt.

”Joho!” svarade han bestämt.

”Men det är ju alla pengar du har!”

”Ja, men… jag behöver dem inte.” Han bet sig i läppen. ”Men det gör DU, pappa!”

Först slogs jag av det komiska i orden. Men när jag tittade på honom såg jag en pojke som försökte vara allt annat än rolig. Han menade allvar med det han sa. Han ville bara hjälpa till. Och för det fick han en varm kram.

Dagen därpå flög jag till Rom på konferens. Tyvärr hann jag inte med så mycket sightseeing, men det lilla jag fick uppleva var rent makalöst. Jag måste ta med mig Angelica dit någon dag.

Vid hemkomsten blev det som sagt The Real Group. Därefter flyttade jag mitt kontor i två dagar. Jag är van med tunga lyft, men denna flyttgubbe blev påmind om sin egen dödlighet när han fick sin första muskelsträckning i ryggen. Det gjorde makalöst ont. Men… ibland behöver man ödmjukas.

Medan jag höll på att leka tyngdlyftare fick Johannes och några klasskamrater chansen att fråga ut lokala politiker i Stadhuset. Det blev en stor artikel i Länstidningen. Han stormtrivdes verkligen. Inte så konstigt med tanke på hur mycket grabben älskar att prata. Han kanske borde bli politiker?

Till slut flög jag och bröderna till Ekenäs, Finland, på en inbjudan att sjunga där. En hel del gamla fans var på plats och vi möttes av en våg av värme och glädje.

Ett fint avslut på en makalös vecka.

Senaten i Roms historiska center. Mer bilder kommer snart…

4 Comments leave one →
  1. December 1, 2009 16:01

    Fantastisk son som är villig att ge bort allt han har!

  2. November 25, 2009 21:12

    Jaaa, vi var många i Finland på 1980 talet som tyckte ni var helt otroligt bra!! Jag är fortfarande en fan och lyssnar gärna på låtarna som ni spelade in då. Jag ha läst din blogg en tid och det är så roligt att följa med i din vardag med barn, arbete, fru etc. Numera är jag bosatt USA, men lyssnar fortfarande ofta på Diggi Loo Diggi Ley!

  3. Belle permalink
    November 23, 2009 17:35

    Boy, that brings back memories….
    I’ve been to Rome several times…but the last time…(in 2001) I’ll never forget!!!
    My husband proposed to me there….at the Trevi fountain!
    Romantic, isn’t it!!!!! After yelling 5 times OH NO….I finally said YEEEEEEEEEEES!!!
    So, Rome will always have a special place in my heart!

  4. November 22, 2009 23:39

    HEJ LOUIS .I AM GLAD TO READ THAT YOU HAVE HAD A GOOD WEEK WITH ALL THE THINGS YOU HAVE SEEN.HUGS ME

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: