Skip to content

Conquering a Mountain

October 2, 2009

Automatic translation of text

ATT BESEGRA ETT BERG

Varje sommar arrangerar vår kyrka ungdomshajker. I augusti hade jag möjlighet att åka med som ledare på årets läger. Min son, Johannes, var också med som en av 150 deltagare som skulle samlas i Jotunheimen nationalpark i Norge för att bestiga Galdhöpiggen, Nordeuropas högsta berg.

Egentligen skulle jag behöva flera sidor för att skriva om alla härliga erfarenheter vi hade, men sammanfattningsvis kan jag säga att det var magiskt, inte minst när jag fick sätta min fot på toppen av det 2469 meter höga berget.

Men om detta kändes stort, då var det ännu större att få uppleva det tillsammans med Johannes. Visserligen är Galdhöpiggen något lättare att bestiga än Kebnekaise, men jag tyckte ändå att det var en stark prestation av en elvaåring. Han klarade det galant – och nådde faktiskt toppen före sin flämtande pappa.

När jag nu sitter och skriver om detta då tänker jag tillbaks på alla bergen som omringade oss i de norska fjällen. Jag tänker på första dagen då vi kom till vår lägerplats i vackra Leirdalen. Jag minns att så fort vi hade slagit upp vårt tält så blickade vi uppåt mot närmaste bergstopp. Den låg inlindad i ett varmt molntäcke. ”Dit ska vi!” sa vi alla med gemensam röst. Och så började vi klättra.

Jag har funderat på det: vad är det som gör att människan måste bestiga alla berg hon har omkring sig? Räcker det inte att titta på dem i deras praktfulla majestät. Varför all denna möda, ja, ibland med livet som insats, för att ställa sig på toppen av en gigantisk hög med stenblock?

Kanske gör vi det av olika orsaker: några gillar utsikten; andra vill ha motion; vissa upplever en närmare kontakt med Gud eller naturen. Men vad vi än må ha som motivation så finns det förmodligen en gemensam nämnare: vi gör det för prestationens skull. För hur mår du inte när du väl står där uppe, högts upp, så långt du kan komma? Är det inte en seger – en seger över det kolossala hinder som en gång stod framför dig?

Kanske vi kan lära oss något av det, att precis som vi låter bergen inspirera oss och inte skrämma oss, så kan vi möta livets prövningar och hinder på samma sätt: att se dem som stärkande utmaningar hellre än oövervinnliga problem.

William Arthur Ward sa en gång: ”Berg är skapade för att besegras; svårigheter är avsedda att övervinnas; problem är givna för att lösas.”

Därför är det nog inte fel att säga: det är inte berget vi besegrar; det är oss själva.

IMG_9338
Halvvägs upp till toppen.

IMG_9383
Yes, we made it! På toppen av Galdhöpiggen med “mina” grabbar: Johannes, Mattias och Jehoshua.

toppen
En panoramabild av toppen (tre bilder som jag har satt ihop till en).

Mer bilder… massor av bilder… följer snart!

Ha en världens bästa helg!
Kram, Louis

2 Comments leave one →
  1. Belle permalink
    October 3, 2009 08:05

    Wow….great job!
    Very nice pictures also!!!! Isn’t it cold out there???? Boy, I’m freezing by looking at those pictures….bbbrrrrrrrrr

  2. Ingrid Janita Nordli permalink
    October 2, 2009 20:02

    Wow så flott!!! Mann min var med Unge Menn på den turen for mange år siden da vi var nygifte. Ble desverre ikke noe av å bli med iår, det var synd, men det går flere tog som de sier!

    Glad dere hadde en flott tur, selv var vi nesten ved Gustadtoppen den samme helgen, er flott der også😉

    klem Janita

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: