Skip to content

Growing up (1)

April 27, 2009

Automatic translation of text

ATT BLI STOR, del 1  (se även del 2)

Jag står i köket och gör i ordning frukost när Isak kommer inrusande. Glädjen i hans ögon går inte att ta miste på.

”Pappa, jag är nästan 140 cm!”

”Oj, vad du har vuxit!”

”Mmm…” svarar han, redan halvvägs ut från köket. Han har bråttom tillbaks till storebror.

”Vi mäter en gång till!” säger Isak till Johannes, samtidigt som han rättar in den lilla kroppen mot väggen.

Johannes vecklar noggrant ut ett måttband. Isak tar ett djupt andetag och sträcker på sig. I hans fullkomliga koncentration är det inte svårt att se vad han tänker: Åh, snälla… låt mig vara liiite högre!

Det är premiärdag på Gröna Lund. Och Isak har bara en viktig fråga: är han tillräckligt lång, det vill säga 140 cm, för att få åka på alla attraktionerna?

”Nä…”, konstaterar Johannes, ”du är fortfarande 133 cm.”

”Men… ååååhhh!” suckar Isak.

Som åskådare kan jag inte hålla tillbaka mitt skratt inför den charmiga akten. Men impulsivt vänder jag mig om, för jag vill inte såra Isak. Jag vet mer än väl hur det känns att vara liten, med en brinnande längtan att bli stor.

När vi kommer till Gröna Lund tar det inte lång tid innan Isak hittar en längdmätare. Kanske denna kunde visa en ”bättre” höjd? Nu hade han ju skor på sig också.

Men icke. Återigen måste pojken möta den bittra sanningen, för hur mycket han än sträcker och vrider på sig så förblir resultatet oförändrat.

Jag kramar om honom. ”Det är okej, Isak. Det finns mycket vi kan åka ändå. Kvasten, till exempel.”

Vi går dit och ställer oss i kön. Men i samma ögonblick ser Isak hur en vagn slungar runt skrikande passagerare i en spiral ovanför våra huvuden. Han sväljer tungt och sänker blicken.

Efter en stunds tystnad frågar han försiktigt: ”Pappa… du håller väl i mig när vi åker?”

”Det är klart jag gör! Allt kommer att gå bra… jag lovar.”

Under hela färden håller jag blicken fäst på honom och försöker tala lugnande ord. Jag vill så gärna att han ska klara det här. Han längtar ju så mycket att få visa hur stor han är.

Det är dock inte utan problem som vi tar oss igenom åkturen. Medan vi kastas hit och dit av centrifugalkraften ser jag Isaks plågade anletsdrag. Dessutom håller han med sina små händer ett nästan smärtsamt grepp om min arm.

När vi kommer till ett stop är Isak helt grön i ansiktet. Jag förväntar mig att han antingen ska kräkas eller börja gråta. Men har gör ingendera. Istället utstöter han en hård pust och ruskar om huvudet. Sedan klämmer han fram ett leende.

”Ska vi åka en gång till, pappa?”

img_58422
Det är här, på Gröna Lund, som Isak försöker göra sig lång. Men förgäves…

img_5839
därav den uppgivna blicken.

img_5725
Men nu gör han sig redo för Kvasten. Han tittar bakåt på…

img_5727
Johannes och farbror Richard (som uppenbarligen behöver lite hjälp) 🙂

kvasten

Sedan bär det iväg (det här är en bild på ett annat sällskap)

Njut av den underbara våren!
Louis

3 Comments leave one →
  1. Elizabeth permalink
    May 3, 2009 00:18

    This will probably not make much of a difference, but it is also tough being on the operators side, having to tell a child that he or she is too short, especially when it is only by a centimeter or two.

    It sounds like that at least you are a nice parent, who does not try to argue with the operator to let your child get on.

  2. April 27, 2009 22:19

    HEJ LOUIS THANK YOU FOR THE BEAUTIFUL PICTURES OF ISAK AND YOUR BEAUTIFUL BROTHER RICHARD, I HOPE THAT YOU ALL HAVE A GREAT AND FUN DAY AT GRØNA LUND. THE 22 JUNI I AND MY BOYFRIEND SHALL TO A PLACE CALLED FÅRUP SUMMERLAND HERE IN NORTH JUTLAND, IT IS BETWEEN LØKKEN AND BLOKHUS. I HAVE A PICTURE AS YOU AND YOUR BROTHERS SHALL SEE IF I SHOULD MEET YOU 3 SO YOU WILL UNDERSTAND WHY I HATE ROLLERCOASTERS. CHILDREN ARE GROWING UP VERY FAST, SOMETIMES I WISH THAT I WAS A LITTEL BIT HIGHER I AM ONLY 152 CM. HUGS TO YOU AND YOUR BROTHERS FROM ME. ENJOY THE SUMMER

  3. Jan Burnett-McKeown permalink
    April 27, 2009 17:40

    When I was a young girl I just couldn’t wait to go on all those really fast and thrilling rides at the local “show”, which was always held in June/July. However, I seemed to be the only member of my family who enjoyed such rides, so usually ended up going on them alone! Even today I still get excited at the thought of going to an amusement park and going on all the fast and exciting rides -it’s quite an adrenalin rush! I can understand how disappointed Isak must have felt, to fall short of the minimum height requirement for some of the rides. Children are always keen to grow taller, and seem to be forever measuring themselves (just as I did when I was young!). They will do whatever they can to make themselves appear even just the slightest bit taller (after all, every little bit helps!).

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: