Skip to content

Things I Learned in a Black Piste

January 21, 2009
tags: ,

Family Column for Länstidningen, Södertälje, Sweden, 21 Jan 2009.

Automatic translation of text

VAD JAG LÄRDE MIG I EN SVART BACKE

Som du nog vet, i alpina sammanhang är svarta backar de som störtar rakt ner… typ. Jag har åkt ganska mycket skidor i mitt liv, men brukar undvika dessa mest avancerade pister. Trots allt är jag en livsnjutare – för att inte tala om livsbevarare – och väljer därför oftast de backar där man kan njuta av färden.

Men denna gång, med familjen i Hundfjället förra veckan, skulle det bli annorlunda. Jag vet inte om det har att göra med att jag har passerat fyrtioårsstrecket, men jag åstundade i alla fall att finna de allra värsta, mest beck-svarta backarna och visa dem vem som var herre på täppan.

Den första backen på listan hette Väggen. Oturligt nog (eller hur man nu väljer att se på det) var denna självmordbacke avstängd hela veckan, så jag fick välja den näst svåraste utmaningen: Specialisten.

Från sittliften såg backen faktiskt inte så farlig ut, men när jag väl stod där på sluttningen var jag säker på att någon hade spelat mig ett spratt. Backen såg inte alls likadan ut längre – nu gick den ju rakt ner!

Det är nu de smyger på: rädslan och ursäkterna. I sådana här lägen är det vanligt att jag börjar prata med mig själv.

”Du, Louis! Ser du att ingen annan åker den här backen?”

”Mmm…”

”Det finns en orsak till det!”

”Öh… jaha?”

”Och ser du nu varför den heter ’Specialisten’?”

”Mmm…jo… visst.”

”Så, Louis…är det inte bättre att vara feg än död?”

Tystnad.

Inte idag! Nu kniper du igen, och så åker viiiiii!” ylar jag samtidigt som jag kastar mig utför backen.

I början går det faktiskt ganska bra. Jag håller ner huvudet och har en stadig rytm i svängarna. Men sedan gör jag misstaget: jag tittar upp. När jag nu ser hela backen kommer en svindlande känsla över mig, och jag undrar om inte detta är ”Väggen” trots allt.

Som regel ska man självklart ha blicken på målet, men jag lärde mig snabbt att en svart backe är undantaget. Ibland är det nog bäst att titta ner så man inte snubblar, och vara glad åt varje steg (stavtag) man klarar av på vägen.

Under den hissnande färden försöker jag peppa mig själv: ”Friskt vågat, hälften vunn… eller hur var det… inget vågat, inget vunnit… åh, jag kan inte tänka! Och varför brinner det så i mina lår?”

Men då händer det – inspirationen. Jag kommer ihåg orden från hjältarnas hjälte, mr Stenmark himself: ”De e bar’ å åk!” Med de orden, upprepande hundra gånger, tar jag mig till slut ner för hela backen.

Väl på säker mark tittar jag upp på pisten jag nyss besegrade. Jag känner mig som en vinnare. Visst var jag rädd, men… jag tror det är okej. Jag tänker på Nelson Mandelas ord att ”mod är inte frånvaron av rädsla, utan triumfen över den.”

Då förstår jag. Det var inte berget jag vann över. Det var rädslan.

Berget… förlåt… rädslan är besegrad. För denna gången.

(I bilden står jag under en snökanon.)

Lev väl!
Louis

Advertisements
4 Comments leave one →
  1. Jan Burnett-McKeown permalink
    January 22, 2009 07:41

    I live only a couple of hours drive away from the winter snowfields, but feel a little ashamed to say that I’ve only been skiing a few times in my life. I certainly don’t think I’d be game enough to try the very steepest slopes though – and as you indicated, it always looks much worse, when one is looking down from the top.

    Just because someone manages to do something which may have at first seemed frightening, does not mean that they no longer have fear. It just means that they have somehow managed to, even temporarily, overcome that fear. Some people say that a normal amount of fear or nervousness is good, because it actually makes us perform better than we might otherwise have done. It can certainly make one proceed a little more cautiously, if one does proceed at all. Better to take a little longer and reach the bottom in one piece, than to be a downhill racer and crash out at the half-way mark (and maybe with a few injuries too!).

    I think tackling that kind of slope is a bit like bungee jumping. It might be possible to work up the courage to do it once, but one is not necessarily eager to do it second time. Though perhaps in your case, you are hoping for a different outcome?

  2. January 22, 2009 02:11

    HEJ LOUIS ,I MAY SAY IT IS SO GOOD TO READ ABOUT ,YOUR SKIDÅKNING .WHEN I WAS A CHILD A HAVE SKI BUT I GAVE THEM TO MY HALF BROTHER , BECAUSE I CAN NOT STAND ON SKI , I TRYED TO STAND ON SKI ,AS CHILD ,BUT TODAY MY RIGTH KNEE WILL GO OUT OF JOINT AGAIN IF I SHOULD STAND ON SKI , SO IS IT OPERATION FOR ME . ON SUNDAY THE 25 JANUAR SOME OF THE PEOPLE WHERE I WORK THEY SHALL TO NORWAY AND STAND ON SKI IN TRYSIL AND THEY CAME BACK TO DENMARK THE 1 FEBUAR . I HOPE THAT YOU AND YOUR FAMILY CAME WELL HOME AGAIN ,HAVE A BEAUTIFUL DAY ,AND SMILE TO THE WORLD AND IT WILL SMILE BACK TO YOU .HUGS FROM ME

  3. Lena Hagen permalink
    January 21, 2009 21:32

    Jammen er du modig! Jeg var med deg hele veien, nåja i alle fall i tankene når jeg leste. Jeg er nok litt for pysete til slikt 🙂
    Det var kjempe spennende og du skriver så levende.

  4. Lene Klamer permalink
    January 21, 2009 20:40

    WOW amazing that you did it! I have only been skiing once in my life;-) I turned 18 while I was there… I only tried the children pist(?) Hahaha and ALL the norwegian children overhauled me ALL the time! Well 1 day a friend of mine and I went down a difficult 1… don´t remember the colour… But difficult it was! And on the way down, I slided right into a pinetree, like they do in the cartoons:-D With skiis and sticks on each side of the tree! I was rolling in the snow laughing so I couldn´t breath! After that I didn´t dare to continue on skiis, so I sat on my bottom and slided ALL the way down on my bottom:-D We had SO much fun! And I found out I am not a dare-devil;-) Like you:-) Congratulations Louis:-)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: