Skip to content

Braindead

October 7, 2008

Family Column for Länstidningen, Södertälje, Sweden, 8 Oct 2008.
Automatic translation of text

“DUMMA I SKALLEN”

Förra veckan skrev jag att det inte finns mycket som retar mig hos andra personer. Det är fortfarande sant. Men samtidigt är man bara människa, så visst finns det undantag till regeln. Det jag talar om är de där små egenheter som vissa personer har som tycks få ens blod att börja koka. Du vet vad jag menar, eller hur? I mitt fall står hänsynslöshet och nedskräpning högt på listan av irriterande företeelser.

I den gula faktarutan står det att det värsta jag vet är högmod och själviskhet. Jag vill påstå att dessa tillsammans utgör grunden för en människas hänsynslöshet. För när man tror sig stå över andra personer samt i första hand alltid ser till sitt eget bästa då brister man i hänsyn.

Detta ger sig uttryck på en mängd olika sätt, men det finns situationer som är särskilt avslöjande – i lokaltrafiken. Hur många gånger har vi inte sett hur en äldre dam, till exempel, stiger på en fullsatt buss och ingen reser sig för att ge henne en plats. Få är det som ens tycks se henne.

Ett annat exempel är när tunnelbaneföraren ber folk att gå längre in i vagnen så påstigande kan få plats. Oftast talar han tyvärr till tomma öron, för de flesta står bestämt kvar. Det är ju trots allt deras plats. Resultatet blir att det står ett gäng packade sardiner vid dörrarna samtidigt som det är helt tomt i vagnens mittgång. Inte nog med det, men när man ska stiga av så tycks flera påstigande har gjort en pakt om att inte låta avstigande gå ut innan de själva går in först. Väldigt logiskt?

Det där kan man älta länge om, men nedskräparna måste vi också nämna. I somras när vi var på Gröna Lund gick en ung kille förbi mig och råkade tappa (tyckte jag) en stor, halväten klubba på marken. ”Ursäkta mig,” sa jag, ”men du tappade något!” Då fick jag se två stora, onda ögon – som tillhörde hans mamma. ”Dra åt…” tycktes de säga. Sedan tog hon pojken i handen och ryckte honom därifrån. Jag stod kvar som ett frågetecken. Och klubban, den låg också kvar.

Att göra allt ”rätt” i livet är självfallet inte enkelt. Men låt säga att om man ändå skulle vilja försöka komma en bit på vägen, skulle man då inte börja med det som var enklast? Att ta sitt skräp och slänga det i papperskorgen, är inte det en sådan sak? Det klarar till och med min tvååring.

Jag kanske är ute och snurrar, men jag ser en tragisk symbolik här: om vi inte ens kan ta vara på vårt vanliga skräp – som är enkelt att hantera – hur ska vi då kunna ta itu med det svåra skräpet som alltid dyker upp i livet.

Nyligen var jag ute med mina söner och klippte gräset och städade upp omkring radhusområdet. Vi slogs av hur mycket skräp det låg överallt.

”Visst är det tråkigt hur folk förstör med allt sitt skräp,” sa jag.

”Mmm…” suckade Isak, ”dom är dumma i skallen!”

”Dumma i skallen?” frågar jag.

”Ja, man kan ju inte säga att dom är dumma i huvet, för det är nästan som är svära åt dom.”

Ja, det är väl så, tänkte jag efter ha skrattat färdigt: nedskräpare är människor de också – även om de är lite dumma i skallen.

10 Comments leave one →
  1. Jan Burnett-McKeown permalink
    October 10, 2008 04:57

    I like your point about avoiding the problem by not drinking coffee! Perhaps it could be hot chocolate or soup instead!

  2. Anna permalink
    October 9, 2008 09:37

    Jag skulle vilja ta upp en annan aspekt med bussplatsproblematiken. Alla sjukdomar syns inte! Om du har t ex svår fibromyalgi, eller tidig foglossning (dvs innan det börjar synas att du är gravid) så kan du behöva platsen lika mycket som någon som fyllt 60 år. Att ständigt behöva förklara sig för människor som tycker att man borde ge upp platsen kan upplevas kränkande, och kanske vill man inte behöva berätta om sin värk jämt och ständigt heller. Så man måste inte förutsätta att alla yngre på “handikapp-platsen” fuskar…

  3. Karin permalink
    October 8, 2008 17:58

    In the place where I live, they found last week on a children’s playground used and unused drug needles in a bag. Two children have played with these needles, you’re worried sick as a parent.

    yes, it happened in the netherlands :-((

  4. Malin permalink
    October 8, 2008 17:51

    Jag dricker inte kaffe… och slipper bränna mig på kopparna på MC’Donalds. Men det har inte med religiös övertygelse att göra i mitt fall. Jag tycker helt enkelt att det smakar gräsligt! Och det sägs att man bara blir kissnödig och får svårt att sova om natten!😉

    Precis som du skriver så vill man inte reta sig på folk, men ibland går det helt enkelt inte att låta bli. En av de värsta sakerna jag vet är inskränkthet och fördomar. När man ärligt tycker att vissa människor är sämre än andra rent generellt t.e.x för att de som har alkoholproblem, går på socialbidrag, är arbetslösa eller socialt utsatta. Att man inte kan möta och acceptera dem för de människor de är. Dessa människor förtjänar respekt lika mycket som alla andra och har ofta väldigt mycket att lära oss som har haft gräddfil (i jämförelse). Det skulle egentligen kunna vara vem som helst av oss som hamnat snett… detta fattade Jesus och visade genom att dela bord med dessa samhällets utsatta att de var några att räkna med. Och… det finns något jag tänder till på alla cylindrar över. När det kommer till fördomar vad det gäller hudfärg och ras går jag igång som den tigermamma till två vackert gyllenbruna barn jag är!

  5. Isa permalink
    October 8, 2008 17:12

    I mitt arbete är det så att jag måste ha en lite mer misstänksam inställning till människor jag möter. Jag önskar ofta att livet vore annorlunda och att mitt arbete inte skulle behövas. Jag har visserligen hittat mitt “kall” i mitt arbete så jag vill inte byta för allt i världen. Men att möta människor med olika egenskaper och karaktärer tillhör min vardag, och tyvärr tillhör den kategorin människor dem som samlat på sig mer negativa egenskaper. Min åsikt och tro är att vi föds med både en ond och en god sida och att uppfostran (eller vad man vill kalla det) går ut på att få människan att bejaka sin goda sida större delen av tiden. Jag kanske har fel i det, men hur ska man annars förklara att man själv faller dit emellanåt med “onda tankar”. Det dåliga samvetet slår naturligtvis till med en gång, och jag anser också att det är en stor skillnad mellan tanke och handling, att man faktiskt inte agerar på tankarna.
    Det kan inte hjälpas att man efter ett tag i mitt arbete blir lite lätt cynisk och till viss del också uppgiven. Jag vill inte ge upp på människan. Men vad kommer det sig att vi v ä l j e r att begå i mitt tycke det absolut största experimentet på mänskligheten ? Vi smälter polarisen och så ser vi vad som händer… Vi skövlar skogarna och ser om vi kan leva utan syre också… på samma gång…. Men det spelar väl ingen roll för vi åker till Mars och ser om vi kan bo där istället…

    Skickade ett mail till en väninna idag och frågade varför livet blev m e r komplicerat med åren ? Borde vi inte ackumulerat så pass mycket kunskap om det mesta i vuxen ålder att man bättre visste hur man ska förutse och hantera situationer. Jag vet visserligen vad hennes första respons blir, att jag borde veta svaret själv eftersom jag har studerat psykologi (hon brukar säga så och skratta lite först :o)). Men jag tror inte att det är så enkelt, att det finns ett svar. Men tanken kom upp igen när du skrev om dina barns ord. Jag vill verkligen leva ett enklare liv och strävar efter det hela tiden. Men trots det finner jag mig ofta i situationer där jag blir missförstådd, och då har man ändå ett mycket större vokabulär än barn ?? Jag har tidigare arbetat med barn och har inställningen att man kan lära sig så mycket från dem vad gäller kommunikation och feed-back. Men det kanske är så att många andra inte har samma filosofi som mig ??

    Hur som helst så börjar trots allt det man uträttar i det lilla, man är bara 1 människa och kan inte räcka till åt alla håll. Men tänk vad människan skulle kunna uträtta om hon använde all den negativa energin som går åt till tex en sådan destruktiv kraft som hat, till något gott. Om all den negativa andan som finns vänds till något positivt.

    Lev väl.

  6. October 8, 2008 16:42

    Mmm… good points.
    But you know, if you do like me, not drink coffee at all, then you’d never worry about getting burned in the first place.🙂

  7. Jan Burnett-McKeown permalink
    October 8, 2008 15:09

    Yes, sadly, there are a lot of “brain dead” people in this world! People who litter also annoy me greatly. I find cigarette smokers who stub out their cigarettes on the ground (and leave them there), without believing they are “littering”, particularly annoying. In addition to this, drivers who smoke, then toss their butts out of the car window on the highway, on a hot Summer’s day when the bushfire danger signs point to “extreme”, are downright dangerous!

    I often find myself asking what is wrong with these people. Are they incapable of thinking for themselves? Don’t they have any “common sense”? What is the world coming to? Instead of becoming more knowledgeable and intelligent with the passage of time, is the intelligence of some people actually deteriorating? At times it seems so. Some things which were once taken for granted in the community (probably because they were blatantly obvious), now have to be put in writing and spelt out to people (often to avoid legal action in this now litigious society).

    One example of this is the chap in America who sued McDonalds (the fast food chain) some years ago, after complaining that he burnt himself on the cup of coffee he purchased from them. As a result, the coffee cups now carry a warning – “Caution – contents hot!” For most people this is just stating the obvious, and common sense. When you buy a cup of coffee you expect it to be hot, and exercise caution accordingly. But it seems there are some people who need to have this spelt out for them.

    But even when things are spelt out for them, people don’t always take notice. I also find it annoying when people don’t give up their seats for the elderly/disabled on public transport. The buses in my city have several designated seats for the elderly/disabled towards the front. On the wall next to the seats is a sign saying able-bodied passengers must vacate the seats for the elderly/disabled. These seats are also a different colour to the other seats on the bus. Yet so often I see able-bodied people occupying these seats and not vacating them for the elderly. What more can one do? It shouldn’t be necessary for the bus driver to ask these people to vacate the seats – but this is what so often happens.

    I also find it quite strange the way these days, it seems necessary to enact some laws, the main aim of which seems to be to protect people from themselves and their own irresponsible behaviour!

  8. October 8, 2008 12:44

    Så sant, Anna. Det bästa man kan göra är att själv vara ett exempel båda när det gäller nedskräpning och hänsynslöshet (och en hel del andra saker också) Visst kan man bli besviken på världen ibland, men att ha barn gör att det hela känns lite mera meningsfylld tycker jag. För genom dom ges vi möjlighet att påverka världen lite mer. Man får en fot in i framtiden, så att säga.

    Isaks kommentar visar att han har förstått det här med hänsyn i alla fall🙂 Ofta kan man höra dom klokaste orden ifrån barnen.

    Linda

  9. Anna permalink
    October 8, 2008 08:45

    Så gulligt😀 (Isaks kommentar)
    Vad gäller nedskräpning: håller med. Det kostar på så otroligt lite att gå 2 meter till papperskorgen, så varför inte göra det då? Och någonstans så undrar man ju om inte människor grundlägger en vana (att göra det som är lätt istället för det som är rätt) som sedan kommer att påverka stora områden av deras liv😦 Men nog av att peka finger åt andra, det enda man kan göra är att se till att man själv beter sig vettigt (och naturligtvis lära sina barn, om man har några). I bästa fall blir det ett exempel som ger andra en tankeställare, i värsta fall har man iaf gjort sin del.

  10. October 8, 2008 08:05

    HEJ LOUIS MY FRIEND, I IS AGREE WITH YOU SOME PEOPLE ARE INCONSIDERATE,AND I KNOW WHAT I TALK ABOUT.WHEN I AND MY BOYFRIEND TAKE THE TRAIN WHEN WE SHALL VISIT MY PARENTS WE ARE HAPPY, TO HAVE PLACETICKET TO THAT TRAIN. SOMETIMES WE HAVE SEEN HOW PEOPLE STAND UP IN THE MIDDELGANG AS SARDINS I HAVE TRY IT TOO AND I HATE IT. THIS IS THE SAME WHEN I VISIT MY DAUGHTER I SEE HOW PEOPLE STAND AS SARDINS IN THE BUS. I GET ANGRY WHEN I READ THAT A PERSON HAVE CALLED YOU MY FRIEND A LOOSER. NO ONE SHALL CALL MY FRIENDS LIKE THAT NEVER. YOU KNOW ME I WILL ALLWAYS SUPPORT YOU AND YOUR BROTHERS.HUGS FROM YOUR FRIEND LENE MARIE

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: