Learning to Enjoy People

Family Column for Länstidningen, Södertälje, Sweden, 1 Oct 2008.
Automatic translation of text

LÄRA SIG NJUTA AV MÄNNISKOR

Om sanningen ska fram så finns det inte många egenskaper hos utomstående personer som retar mig. För om en annan sanning ska fram så har vi alla våra speciella egenheter. Visst kan man välja att reta sig på en människas framtoning, men jag brukar tänka att det är bättre, och dessutom mycket roligare, att se hennes personlighet som en unik tillgång; att hon faktiskt är one-of-a-kind och kan ge något som ingen annan kan – eftersom ingen är som hon. Det hjälper mig att tänka så för då ser jag saker hos personen som jag annars skulle ha missat.

Ponera dessutom följande: Tänk om allas våra personligheter vore lika? Vilken mardröm, resonerar säkert de flesta av oss. Visst, men då har jag en fråga: Varför är vi då så angelägna i våra ordväxlingar med andra att de måste vara mer lika oss och tycka precis som vi. Jag skulle personligen se livet som en katastrof om det bara sprang runt en massa Louis-gubbar överallt. Hjälp! Vad oerhört tråkigt… och ensamt.

Om vi försöker ändra på personer bara för att de bättre ska passa in i vår livsmall, då förbrukar vi endast onödig energi. Vi missar dessutom poängen: att kunna njuta av de enastående och exklusiva resurser och talanger som varje individ har begåvats med. Gud visste vad han gjorde när han skapade människorna; även om vi till antalet är oräkneliga så har det aldrig fötts ett barn med en personlighet identisk lik en annan. Allt detta är ordnat för vår skull, för att vi ska känna maximal glädje från vårt utbyte av varandra.

Så det hela kan tyckas lite ironiskt; även om vi ibland bara vill gömma oss undan alla människor så behöver vi dem faktiskt för att kunna leva – för att ge livet omväxling och glädje. Utöver det får vi inte glömma att det är just i mötet med andra människor som vi får en chans att visa vem vi är.

Om nu ovanstående tankar inte tilltalar dig, eller om de fallerar av någon anledning, så finns det en reservplan. Den bygger på vanligt bondförnuft och kristen etik, och kallas empati. En vän och medarbetare i kyrkan sa till mig en gång: ”Det finns alltid orsaker till varför folk gör som de gör, och kan vi bara förstå det så kommer vi att mötas på ett helt annat sätt.”

Ligger det inte mycket i det? Frestelsen att se negativt på en annans ord eller handling ligger alltid starkt latent hos oss, mer än önskan att se positivt, tyvärr. Empatin kan därför vara svaret. För kan vi se, om bara för ett ögonblick, med den andre individens ögon – och känna med dennes hjärta – då skulle vår förståelse och välvilja nå helt andra dimensioner. Vi vill ju att andra ska förstå oss. Är vi då inte skyldiga dem samma möjlighet?

Med det i tankarna, vad skulle vara mer passande till avslut än Jesu välkända ord: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.”

Ta hand om varandra.
Louis