Skip to content

Love is a Strange Thing

September 17, 2008

Column for Länstidningen, Södertälje, Sweden, 17 Sept 2008.
Automatic translation of text

KÄRLEKEN ÄR FÖRUNDERLIG A Wife in New York (a modified English version)

Denna vecka är jag ensam hemma med våra tre barn. För första gången i vårt äktenskap har min fru, Angelica, tagit tillfället i akt att åka på långresa utan make och barn. Personligen tycker jag det var på tiden, för det var länge sedan hon gjorde sig förtjänt av en ”get-away”. Som resesällskap har hon med sig tre väninnor, också de mammor och hemmafruar.

De har åkt för att shoppa. I New York.

Vad var det för fel på Ullared, tänkte jag först? Visst är jättevaruhuset i de halländska skogarna inte samma grej som New York, men… skulle inte det här bli en dyr shoppingrunda?

Man skulle kunna tro det, men mammorna har gjort minutiösa budgetplaner och valt ut de mest formidabla outlet-butikerna i stadens periferi. I skrivande stund springer de runt där och samlar på sig årsförråd av kläder, julklappar, födelsedagspresenter, och andra praktiska objekt. Med de låga priserna samt en hyfsad dollarkurs har vi insett att totalkostnaden förmodligen inte blir mer än den skulle bli i Sverige, flygresan inberäknad.

Vilken surrealistisk tanke egentligen: att man på en förmiddag kan ta sig till New York, handla lite grann, och sedan komma hem igen utan några större hål i plånboken. 1800-talets amerikautvandrare skulle säkert offra sina liv för en sådan möjlighet, men allt vi behöver göra är att slå numret till resebyrån. Förstår vi hur bra vi har det?

Men även om hela världen idag ligger vid våra fötter sitter jag ändå här i mitt Södertälje och småmyser. Just nu är pojkarna i skolan, och dottern ligger i mitt knä och sover. Och jag ler för mig själv och tänker: Jag är nog en typisk man, för bara tanken att behöva shoppa nonstop i flera dagar – även om det är i New York – ger mig rysningar.

Angelica, å andra sidan, har verkligen sett fram emot detta, milt uttryckt. Faktum är att de senaste veckorna har gränsat till det hysteriska: telefonen har mellan tjattrande mammor gått varm dygnet runt; ältandet om resan har här hemma gått ännu varmare; och jag har tappat räkningen på hustruns upprepande av förhållningsregler för hem och barn medan hon är borta. Det blev nästan så att jag ville att hon skulle åka, mer än vad hon själv ville.

Men när jag tidigt på lördagsmorgonen tog henne i min famn och sedan såg henne åka iväg då vattnades det på ordentligt i ögonkanalerna. Jag visste att jag och barnen skulle få det kul tillsammans (jag lovade ju dem att vi skulle baka varje dag, eftersom vi inte behövde oroa oss för att stöka ner nu när mamma var borta), men jag kunde ändå inte hjälpa det: en del av mig kände mig väldigt ensam.

Visst är kärleken är förunderlig?

Advertisements
3 Comments leave one →
  1. September 18, 2008 22:17

    Yeah, sister…sounds like a good system. If for no other reason, it can really save Christmas as you say. 🙂

  2. Gil Torriente permalink
    September 18, 2008 19:51

    Hi Louis,
    I am glad I live in the US, that I don’t have to go to New York to shop, but can shop right here (and I only shop because I HAVE to). I have never understood that “going to the mall” thing. However, I am excited for Angelica and the other girls, doing something fun and unusual, getting some bargain hopefully, and getting away for a few days. Adventures are always fun and something to remember.
    I shop bargains all year long, when I am at the store anyway and “stumble” over them. I have a stack of birthday presents, Christmas presents, baby presents, and wedding presents any time I need some. Lisa’s kids come to my house, too, at times, to see if I have anything they can give away as presents. They have no money, so we pretend shop in my closet. It is nice for Christmas not to have to shop so much last minute. Christmas becomes so much more enjoyable.
    Gil

  3. September 17, 2008 19:57

    DEAR LOUIS IT IS SO BEAUTIFUL WRITE OF YOU, AND IT MAKE ME CRYING.I HOPE THAT YOUR WIFE HAVE A LOT OF THINGS WITH HOME FROM NEW YORK TO HER BEAUTIFUL MAN AND CHILDREN. IT IS SO NICE OF YOU TO LET ANGELICA TAKE AWAY FOR A WEEK. IT MAY NOT HAVE BEE EASY TO LIVE IN 1800 TALETS TID . WE HAVE IT GOOD IN 2008, TIME IS RUNNING SO FAST MY FRIEND BEFORE YOU CAN SAY FRIDAY SHE IS HOME AGAIN . THE BIGGEST HUG TO YOU FROM ME LENE

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: