Skip to content

Sometimes you just have to jump

September 9, 2008

Column for Länstidningen, Södertälje, Sweden, 10 Sept 2008.

AUTOMATIC TRANSLATION OF TEXT

IBLAND MÅSTE MAN BARA HOPPA

Det finns väl inget som kan skjuta upp hjärtats nostalgimätare i höjden så mycket som bilder kan? Igår tittade jag på våra sommarbilder från 2007, och för ovanlighetens skull fastnade jag i tankarna vid en bild av mig själv.

Platsen är raukarna på Ölands västkust, som vi besökte tillsammans med några vänner. Medan jag springer runt och fotograferar allt jag ser – och lite till – föreslår en av våra vänner att jag själv ställer upp på en bild. Och hon ber mig klättra upp på en av de största raukarna.

Det är väl inga problem, tänker jag. Men när jag väl har hävt mig upp på den geologiskt vackra formationen ger sig min höjdskräck snabbt tillkänna. Och innan jag hinner sträcka på benen ropar kvinnan: “Hoppa då, så tar jag en bild!”

”Hoppa?” svarar jag undrande.

”Ja, det är väl inget?”

“Okej då… men var redo”, suckar jag, ”för jag gör det bara en gång!” Sedan andas jag djupt, böjer mig försiktigt ner, tar sats, och så…. upp i luften.

När jag landar skrattar fotografen. ”Vad var det där för skutt?”

“Vadå, fick du inte med hoppet?” frågar jag.

“Jo, men det såg ju fjantigt ut, som om du saknade lyftkraft! Vill du ha en bra bild eller inte?”

Hennes fråga väckte livet i oräkneliga minnen då jag själv hade plågat fru och barn med tjat om att de skulle göra si eller så framför kameran. Nu var det omvända roller, och jag stod inte längre bekvämt bakom linsen. Och frågan var: ville jag ha en bra bild eller inte?

Nu bet jag mig i läppen och försökte undvika tanken på att mina knän höll på att skaka sönder, och vände mig istället till mitt filosofiska jag: Ibland måsta man bara hoppa, Louis! Vill du få något måste du också vara villig att ge. Lita på kraften inom dig. Du står på säker grund. Det är bara att göra det! Hoppa!!!

Då händer det. Jag flyger upp mot skyn. Det kanske inte är ett kvalificerat Ninja-hopp, men jag tror Stina Dabrowski skulle vara stolt i alla fall. Jag kan åtminstone säga att jag gjorde mitt bästa. Och vad mer kan man göra – än sitt bästa?

Jag ser på bilden igen och tänker: det är faktiskt skönt att släppa marken under fötterna ibland. För hur skulle man kunna nå till högre höjder om man står still hela livet?

Louis

………………..

Lite mer rauk-bilder och smaskiga solnedgångar i varierande färger…

6 Comments leave one →
  1. October 4, 2008 15:07

    Hejhej! tittar in då och då här på din blogg, underbara bilder måste jag säga! Nu till min fråga till en expert! Vet nu vad man ska tänka på om man vill köpa en systemkamera ( nikon eller canon) som inte ska vara specialliserad på porträtt och liknande utan mer som en vanligt kompaktkamera fast såklart mycket mycket finare bilder och att man såklart kan ta bra bilder med. Runt 4000-7000 kr. Är det objektivet man ska tänka på? Eller modellen? Vet ingenting, tacksam för svar!🙂 Kram.

  2. September 11, 2008 21:14

    Wow!!! Flotte bilder! Det hoppet ditt hadde jeg aldri klart, men det er nok bare bra å utfordre seg selv av og til.

  3. Mia permalink
    September 11, 2008 12:09

    Hi Louis!!!
    what a wonderful summer picture!! great🙂

  4. Belle permalink
    September 10, 2008 15:33

    Pictures are perfect! Real pieces of art! You have a great gift there! (among many others of course..🙂 )

  5. September 10, 2008 10:32

    Great story and beautiful photos! And what a fascinating scenery, no wonder you kept running around with you camera. I probably would have been doing the same.

    I also have a “thing” about heights… Some years back I did a jump at an amusement park near Oslo. As I was hanging there 100 feet up in the air and the people below me on the ground shouted “Common, pull the string!” I shouted back “Nooooooooo!” At that moment I was convinced my last moment had come. Eventually, overcoming myself for just one second, I closed my eyes and did it – and the feeling of flying was sensational! There is no doubt that challenging ourselves and overcoming our fears make us grow and even accomplish things we never thought possible. Don’t know if I would have done that particular stunt again though…:)

  6. September 10, 2008 01:26

    HEJ LOUIS TACK FOR ATT DELA DE VACKER SOMMARBILDER FROM 2007. THEY ARE SO BEAUTYFUL AND GOOD MEMORIES. JAG HAR OGSÅ HØJDESKRÆK,BUT YOU IS RIGHT SOME TIMES WE JUST HAVE TO JUMP OR RUN FOR LIFE. HUGS FROM YOUR THAI FRIEND LENE MARIE.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: