Skip to content

A Father Without a Family

July 15, 2008

Column for Länstidningen, Sweden, 16 July 2008.

AUTOMATIC TRANSLATION OF TEXT

EN PAPPA UTAN FAMILJ

Mitt arbete tog mig nyligen till Warszawa för en skolavslutning på ett religionsinstitut jag ansvarar för. Som resekamrat hade jag med mig min äldsta son, som nu fick se Polen för första gången. Eftersom resan var förlagd över en helg hade vi möjlighet att på söndagen besöka vår kyrkas församling i västra Warszawa. Där kände jag igen många vänliga ansikten från mina tidigare besök. Men den jag bäst kände igen var mannen från Zimbabwe – han med det varma leendet.

För hans egen säkerhet vill jag inte namnge honom. För fyra år sedan blev han politisk flykting när han lyckats undfly klorna på president Mugabes hejdukar. Efter ankomsten till Polen har mannen gjort otaliga försök att återförenas med sin familj, men till dags dato utan framgång.

När han såg oss sken han upp, och han omfamnade mig. Sedan strök han ena handen över huvudet på pojken bredvid mig och log brett.

”Åh, det här måste vara din son!”

”Ja, det här är Johannes,” svarade jag.

”Han är verkligen en fin pojke!” sa mannen.

Jag tittade in i hans ögon. De log fortfarande, men hade vattnats en aning. Jag undrade om inte en del av honom tänkte på sina egna fyra barn. Med en växande klump i halsen svarade jag: ”Ja… det är han.”

Den afrikanska mannen och jag har haft många samtal tidigare. Jag minns att jag en gång frågade: ”Hur klarar du det? Jag menar… att leva så här?”

”Egentligen är det inte möjligt,” svarade han lugnt, ”men Gud tröstar mig. Bönen har varit min kraft, och kyrkan mitt stöd. Min himmelske fader har gett mig så mycket, och på något sätt kommer han att hjälpa mig med detta också. En dag ska jag få se min familj igen!”

Hur kan en människa, tänkte jag, ha så stora utmaningar i livet och fortfarande vara fylld av sådan tacksamhet och tro? Han hade verkligen rört vid mitt hjärta, och fått mig att tänka på vad som är viktigt; mannen skulle säkert ge vad som helst för att kunna se sina egna familjemedlemmar i ansiktet och tala om för dem hur fina de är.

Jag har chansen varje dag. Tar jag vara på den?

När det var dags att ta farväl svingar mannen upp min son i luften. När jag ser bilden framför mig känner jag återigen sorg för mannen med det varma leendet som längtar efter sin familj, och med viss skam erkänner jag för mig själv: Jag vet inte hur bra jag har det.

”Vi hoppas att du snart kommer tillbaka,” säger han till mig, ”men då får du lova att ta med dig Johannes också!”

”Jag följer gärna med!” svarar pojken glatt.

Du är alltid välkommen, tänker jag, samtidigt som jag denna bild.

3 Comments leave one →
  1. July 16, 2008 22:20

    What a wonderful photo Louis, both of them are really shining!

    We are truly blessed having our kids around us every day. Thanks for reminding me.

    Take care

    Linda

  2. Lena Hagen permalink
    July 16, 2008 20:47

    For en tapper mann! Håper han får treffe sin familie igjen snart. Jeg for min del synes at et par dager uten min lille gullunge er mer enn nok🙂 Du har nok rett i at vi tar det som en selvfølge å ha familien rundt seg, jeg kan nok bli mye flinkere til å fortelle at jeg setter pris på dem🙂 Takk for at du deler slikt med oss….det får oss til å tenke litt lenger enn vår egen nesetipp!

    Klem!

  3. Lene Klamer permalink
    July 16, 2008 10:26

    It must be hard for him… I tried once to be without my kids for 3 weeks… Not long time , but it was terible! I was in Finland attending at a chemistry course at a school for lab tecnicians… My kids cried every evening on the phone and me too!
    It is almost 3 years ago, my son sometimes tells me… “Mamma don´t you ever leave us again…”
    So it is not only the father or mother who is longing… The kids do very much too! When my son tells me he could never live without me again, I really regret I went to Finland…
    I really hope The Man with the warm smile, will be able to be with his family some day…
    Kindful thoughts from Lene

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: