Den perfekta hustrun

Krönika i Norra Halland, 21 mars 2014

Jag tänder ett värmeljus och sätter ner det bland presenterna och den enkla frukosten.  Sedan lyfter jag upp brickan, harklar mig försiktigt och tar ton. Samtidigt som barnen öppnar dörren till sovrummet och Angelica väcks av våra skönsjungande stämmor gör jag lite hjärngympa. Jag räknar ut att detta är den artonde morgonen i vårt äktenskap som hustrun får höra ”Ja, må hon leva!”

Jag önskar det verkligen, tänker jag när hon sätter sig glatt upp i sängen, att hon får leva – leva ett gott liv. Att hon får känna sig lycklig varje dag hon vaknar. Att hon kan känna sig älskad, trots mina brister.

Innan vi gifte oss hade jag inte en lång lista med krav på hur den perfekta hustrun skulle vara. Däremot hade jag ett fåtal, men tydliga önskemål: jag ville dela mitt liv med min bästa vän; någon som jag var attraherad av (och som genom ett mirakel skulle vara attraherad av mig); någon som inte var rädd för att vara sig själv; och till sist, någon jag visste skulle vara en god mor. Det är den kvinnan jag är gift med idag.

Jag minns ett tidigare samtal med mina söner då de berättade för mig hur de såg sina framtida livskamrater. Båda två insisterade att deras fruar måste vara omtänksamma, som mamma. Sedan sa Isak några intressanta saker. Hans fru skulle vara snäll, gullig, rar och bra på att pussas och kramas. Och bra andedräkt var ett krav, annars skulle det gå åt skogen med pussandet.

”Men ska hon inte vara smart då?” frågar jag.

”Nähä!” svarar han snabbt. ”Det får hon absolut inte!”

”Ursäkta?”

”Men pappa, alla säger att smarta människor äter mycket fisk. Jag hatar ju fisk! Då kan jag inte ha en fru som går omkring och äter fisk hela dagarna. Och sen, hur går det med alla pussarna om…”

”Okej, okej!” skrattar jag. ”Say no more!”

Men det fanns mer. ”Sen vill jag att hon ska vara rik också… nej, förresten… jobba på McDonald’s. Då får man gratis hamburgare varje dag!”

”Ja, naturligtvis.”

Jag pausar och sammanfattar: ”Du vill alltså ha en icke-fiskätande och därmed mindre smart men snäll hustru som arbetar på McDonald’s och som ger dig smaskiga pussar med sin goda andedräkt. Stämmer det?

”Yepp! Där har vi den perfekta hustrun!”

Angelica lutar sig fram. ”Tack för alla presenter!” säger hon och ger mig en mjuk puss. Det glömde jag säga: hon är världmästare på att pussas. Och när jag tänker efter, hon har alltid god andedräkt och gillar sällan fisk. Jackpot! Hon är den perfekt… nej, vänta lite! Smart!? Trots fiskmotståndet är hon ju faktiskt ganska smart. Och hon skulle nog aldrig jobba på McDonald’s. Vad synd… så nära den perfekta hustrun.

Men när Angelica pussar mig igen försvinner allt tvivel. Perfekt eller inte, för mig är hon alldeles rätt. Därför har jag bestämt mig: jag behåller henne.

Grattinäran, hjärtat!